Dream Theater
Distance Over Time

Dream Theater är knappast ett gäng som behöver någon närmare introduktion, de har miljontals sålda album i katalogen och många av dem är riktigt väl ansedda bland musikaliska finsmakare. I och med detta album har de släppt fjorton album i sin karriär som sträcker sig tillbaka till ett första album som släpptes för trettio år sedan. De har några av mina absoluta favoritalbum i bagaget, som Scenes From a Memory men också mer närliggande A Dramatic Turn of Events – däremot var jag väl inte alltför imponerad av senaste albumet The Astonishing som mest stått ospelad i skivhyllan sedan jag skaffade det. Jag har filerna i iPoden men de får aldrig speltid, Dream Theater har helt enkelt bättre album än det i bagaget.

Det här nya albumet har ett snyggt omslag, ett intressant och tankeväckande omslag – vilket förvisso The Astonishing också har. Det är väl ganska välbekant för Dream Theater-fans, stilistiskt känner man igen deras märke för progressiv metall. Det är mycket variationer, växlingar och en del överraskande inslag. LaBrie låter helt okej även om jag tycker att han låter bättre på många andra av bandets album och känslan är att det är många långa låtar och kanske inte den där hitlåten som brukar krydda bandets album, radiorökaren som man bara vill spela om och om igen. Det är mest komplicerade låtar också, jag tycker att Dream Theater brukar fungera bäst när de är mindre komplicerade och mer melodifokuserade som på Scenes From a Memory exempelvis. Jag tycker nog också att detta album är lite långt, det känns som att det skulle vara ganska enkelt att skala bort en hel del minuter och på så vis skapa ett mer spännande och fängslande album.

Klart att det är bra, vad hade du annars förväntat dig? Vad jag vänder mig lite emot som inte är lika bra som bandet är när de är som bäst är att det är en del segare partier och att låtarna känns onödigt komplicerade. Lite som att de själva köpt idén om deras förträfflighet när det gäller långa och komplicerade låtar. Det blir lite mycket instrumental onani ibland och jag kan inte släppa känslan att bandet har gjort betydligt mer intressanta album och att det snart börjar bli länge sedan detta band var riktigt spännande. Jag ska inte påstå att Distance Over Time är ett förutsägbart album men det är inte lika kreativt intressant som vissa av sina föregångare.

Jag skulle nog tro att många av Dream Theaters fans kommer att uppskatta detta album, det är bra med sköna melodier och bra låtar. Det låter som Dream Theater låter och vi får ingenting som överraskar eller skakar om den bilden så igenkänningsfaktorn är hög, samtidigt är det ändå fräscht och sådär som det oftast är när drömteatern bjuder oss på musikalisk underhållning. Nog kan man väl kort och gott bara konstatera att Dream Theater levererar trevlig och bra musik, Distance Over Time är väl inte deras finaste verk men det är ett trevligt album som kan vara värt att kika närmare på.

HHHHHHH