Band:
Andy Kuntz - vocals
Stephan Lill - guitars
Günter Werno - keyboards
Torsten Reichert - bass
Andreas Lill - drums
Discography:
1994 - Colour Temple
1997 - The God Thing
1999 - Far Off Grace
2000 - Spirit of Live (live)
2002 - Beyond Daylight
2006 - Christ 0
2010 - The Seraphic Clockwork
Guests:
Stephan Hugo - Vocals (choirs)
Lisana Hunsinger - Vocals (choirs)
Jutta Mitschke - Vocals (choirs)
Ines Pawlowski - Vocals (choirs)
Johannes Zimnol - Vocals (choirs)
Julia Hach - Vocals (choirs)
Heike Dechert - Vocals (choirs)
Sarah Bohnert - Vocals (choirs)
Julia Steingass - Vocals (additional) (Tracks 4, 5, 7, 8, 10)
Christian Köbler - Vocals (backing), Vocals (choirs)
Manuel Lothschütz - Vocals (backing)
Dave Esser - Narration
Info:
The album is based on the "Chronicles of the Immortals" books by German author Wolfgang Hohlbein who also collaborated for this album's writting process.
Markus Teske - Producer, Recording, Mixing, Mastering
Stanis-W Decker - Artwork
Philip Galbavy - Photography
Günter Werno - Recording (choirs)
Released 2014-02-21
Reviewed 2014-04-09
Links:
vandenplas.de
myspace
last-fm
frontiers
Det hela inleds med ett talat parti, berättaren låter ganska mycket som skådespelaren Jeremy Irons men är inte sagde skådespelare. Sedan sätter det igång, majestätiskt, episkt, progressivt, varierat. Det är väldigt djuplodande musik, det finns ett stort djup i detta album och det har potentialen att hålla lyssnaren intresserad under lång tid. Stor variation får vi, stora körer, mäktiga arrangemang och en lysande produktion. En anmärkning jag har dock är att bandet fortfarande i partier låter förvillande lika Dream Theater, delar av Scenes From a Memoryalbumet tycks glimta förbi lite här och där. Kan det ha varit en inspirationskälla? Man kan ju välja sämre album att inspireras av. Imponerande är det och Dream Theaterelementen är betydligt färre än de vi hörde på Far Off Grace för många år sedan så det är inget större problem egentligen. Albumets speltid är 56 minuter och det är uppdelat på tio visioner.
Imponerande, det finns egentligen inte så värst mycket mer än det att säga om saken. Bandets musik är näst intill perfekt, den som vill hitta brister får leta länge och riktigt noggrant. Om jag säger att detta är det bästa Vanden Plas gjort så tror jag inte att jag är fel ute, jag har då inte hört något bättre från detta band, dock ska det tilläggas att jag missat det föregående albumet så jag har ju inte alla fakta på bordet. Vad jag dock kan med säkerhet säga är att detta är årets hittills vassaste album, inte för att jag hunnit med så många album hittills i år. Snyggt skivomslag dessutom. Imponerande.
Jag gillar verkligen detta album och kan varmt rekommendera det till alla er som gillar progressiv metall. Det är ett underhållande album som jag kan lyssna på om och om igen, visst det finns väl ingen låt som sticker ut i endera riktningen men allt håller en riktigt hög kvalité så det gör absolut ingenting. Mer än så behöver väl egentligen inte sägas, det är ett grymt bra album som har massor att erbjuda men självklart är det ett som också kräver att du tar dig tid att lyssna ordentligt annars får du inte ut alls lika mycket av albumet.
Med årets bästa album sätter Vanden Plas standarden ordentligt för ett år som annars börjat relativt bra utan att imponera överdrivet mycket. Så, om ni ännu inte köpt detta album så rekommenderar jag att ni gör det så snart ni kan.
HHHHHHH