Band:
Christofer Johnsson - rhythm guitar, keyboards, percussion, additional choir and orchestra arrangement on Bonus Tracks
Kristian Niemann - lead and rhythm guitar
Johan Niemann - bass guitar
Sami Karppinen - drums, percussion
Piotr Wawrzeniuk - lead vocals on "Crying Days" and "Summernight City"
Discography:
Of Darkness... (1991)
Beyond Sanctorum (1992)
Symphony Masses: Ho Drakon Ho Megas (1993)
Lepaca Kliffoth (1995)
Theli (1996)
A'arab Zaraq - Lucid Dreaming (1997)
Vovin (1998)
Crowning of Atlantis (1999)
Deggial (2000)
Secret of the Runes (2001)
Lemuria (2004)
Sirius B (2004)
Gothic Kabbalah (2007)
Sitra Ahra (2010)
Les Fleurs du Mal (2012)
Beloved Antichrist (2018)
Leviathan (2021)
Leviathan II (2022)
Guests:
Vocal and string soloists:
Marika Schonberg - solo soprano
Erika Andersson - solo alto
Carl Rahmqvist - solo tenor-baritone
Anna Rodell - solo violin
Asa Akerberg - solo cello
Thomas Karlsson - whispering voice on "Ljusalfheim"
Choir:
Kristina Hansson - coloratura soprano
Anna-Maria Krawe - soprano
Anna Artursson - alto
Marika Schonberg - alto
Henrik Holmberg - tenor
Patrik Forsman - tenor
Carl Rahmqvist - tenor-baritone
Joakim Berg - bass-baritone
String ensemble:
Anna Rodell - first violin
Josef Cabrales-Alin - first violin
Malin Samuelsson - second violin
Johan Moren - second violin
Linda Svedrup - viola
Niklas Sjunesson - viola
Asa Akerberg - cello
Monica Jonsson - cello
Woodwinds (solo and ensemble):
Fareidah Hildebrand - flute, alt flute, piccolo
Erik Rodell - oboe, English horn
Henrik Blixt - bassoon, contrabassoon
Brass ensemble:
Mikael Sorensen - trumpet, fluegelhorn
Ayman Al Fakir - horn, Wagner tuba
Kristina Borg - horn
Rune Bodin - trombone
Info:
Recorded in Modern Art Studio (Stockholm, Sweden)
Producer: Therion, Christofer Johnsson
Cover artwork by Thomas Ewerhard
Released 2022-09-09
Reviewed 2022-11-19
Links:
therion.se
youtube
hammerheart
Tungt, dynamiskt, pampigt, så tycker jag att man kan beskriva musiken på detta album. Det börjar otroligt mäktigt och kanske även logiskt med Ginnungagap och sedan besöker vi diverse andra platser ur nordisk mytologi. Jotunheim har jag själv besökt ett par gånger, det är en schysst plats, även om jag är tveksam till att Therion refererar till det norska området som kallas så. I jämförelse med Theli och Vovin som jag skrivit om tidigare är det album tyngre, mer dynamiskt och mer metalliskt, ett mer direkt metal-album än de övriga två jag skrivit om. Att vi får lite svensk sång gör det lite underhållande, det känns som att de hittar mycket rätt med detta album. Produktionen är riktigt vass och de håller speltiden väldigt sansad, det är ett album där man inte känner att det blir för mycket.
Själv är jag ganska måttligt inställt till det fornnordiska som väl bäst gestaltats i teveserien Stargate SG1, men som också i detta fall gestaltas på ett väldigt underhållande sätt. Det är ett trevligt album att lyssna på, ett album där jag väl inte direkt kan hitta några tydliga svagheter och det känns ganska fräscht trots att det släpptes redan 2001. Det kan vara det bästa av de sex albumen vi fick från Hammerheart, jag vet åtminstone att det är ett album jag med största sannolikhet kommer att återvända till eftersom det är så pass interessant och bra. Kanske inte jättelångt före exempelvis Vovin men det är mer direkt, kortare och därför med minre utfyllnad. Förvisso kanske inte en tidlös klassisker men ett album väl värt att ge en chans.
Det visar sig när man lyssnar att det finns väldigt mycket spännande hemligheter i runorna och om du lyssnar får du definitivt mycket underhållning. Så varför inte undersöka vilka hemligheter som döljer sig bakom runorna på omslaget?
HHHHHHH
