Band:
Christofer Johnsson – guitar, keyboards
Kristian Niemann – lead guitar
Johan Niemann – bass guitar
Sami Karppinen – drums
Thomas Karlsson – lyrics (except "O Fortuna")
Discography:
Of Darkness... (1991)
Beyond Sanctorum (1992)
Symphony Masses: Ho Drakon Ho Megas (1993)
Lepaca Kliffoth (1995)
Theli (1996)
A'arab Zaraq - Lucid Dreaming (1997)
Vovin (1998)
Crowning of Atlantis (1999)
Deggial (2000)
Secret of the Runes (2001)
Lemuria (2004)
Sirius B (2004)
Gothic Kabbalah (2007)
Sitra Ahra (2010)
Les Fleurs du Mal (2012)
Beloved Antichrist (2018)
Leviathan (2021)
Leviathan II (2022)
Guests:
Hansi Kürsch – lead vocals on "Flesh of the Gods"
Jan Kazda – acoustic guitar
Waldemar Sorychta – acoustic guitar on "O Fortuna"
Alexander Schimmeroth – piano
Eileen Küpper – soprano (choir, solo)
Angelica Märtz – soprano (choir)
Dorothea Fischer – alto (choir)
Anne Tributh – alto (choir)
Georg Hansen – tenor (choir, solo)
Miguel Rosales – tenor (choir)
Jörg Braüker – bass (choir, solo)
Javier Zapater – bass (choir)
Heike Haushalter – first violin
Petra Stalz – second violin
Monika Maltek – viola
Gesa Hangen – cello
Konstantin Weinstroer – double bass
Annette Gadatsch – flute
Stefanie Dietz – oboe
John Ellis – French horn
Volker Goetz – flugelhorn, trumpet
Dietrich Geese – tuba, sousaphone, trumpet
Daniel Häcker – timpani
Info:
Recorded in Woodhouse Studio (Hagen, Germany)
Producer: Siegfried Bemm
Cover art by Nico & Theresa
Released 2022-09-09
Reviewed 2022-11-20
Links:
therion.se
youtube
hammerheart
Jag tycker att detta album som släpptes 2000 känns betydligt mer daterat än Vovin som kom två år tidigare. Det symfoniska känns svagare än på föregående Vovin, det trots att de för första gången haft backup från en riktig symfoniorkester med 27 musiker. Annars känns stilen igen med mycket körer och känslan av symfoniorkester möter metal. Bortsett från Theli, är det sämst producerat bland albumen jag hört av bandet, det låter mer sterilt och platt, som något ett källarband hade kunnat göra idag. Det är dessutom ett ganska långt album där det trots komplexa kompositioner känns ganska statiskt med väldigt lite variation, lite trött skulle jag också vilja påstå. De piggnar på sig ordentligt till Secrets of the Runes.
Ett av de här albumen när medvetandet bara zoomar ut från musiken och tankarna vandrar till annat, svårt album att beskriva och skriva om då det är svårt att verkligen lyssna på. Men jag saknar äventyrligheten jag hörde på Vovin eller tyngden från efterföljande Secrets of the Runes, det blir varken hackat eller malet, mest bara trött och ointresserat. Ointressant. Kanske ett album de helt skulle skippat, samtidigt undrar jag hur någon kan se detta som ett av de bästa symfoniska metal-albumen genom alla tider, vad baserar man det på? Nu hörde jag det förstås inte år 2000 när det släpptes, då hade säkert känslan varit annorlunda men jag kan ju bara gå på vad jag hör nu och då tror jag att enbart riktiga källarbolag hade släppt detta. Knappast Nuclear Blast eller Frontiers.
Vill ni undersöka allt från Therion kanske detta kan vara intressant, kanske också för nostalgikern som vill bygga på sin samling av Therion. Men ska du bara ha något enstaka album med sagda band så finns det betydligt bättre alternativ. Det är kanske hyfsat, men det är inte ett album jag njuter av att höra.
HHHHHHH