Symphony X
Underworld

Jag minns en gång när ett nytt album från Symphony X var en högtidsstund, de senaste två albumen, det vill säga mer än ett decennium av Symphony X, har varit minst sagt profillösa och Paradise Lost från 2007 var rent av dåligt. Nu är det så dags för Underworld och det sparas som vanligt inte på Superlativerna för Michael Romeo och hans manskap. Betygen och omdömena jag hittills sett har dock varierat kraftigt så det kanske åter är något i stil med Iconoclast eller Paradise Lost. Man kan ju undra när de tar så lång tid mellan albumen varför de inte lyckas bättre för på nittiotalet och tidiga 2000-talet släppte de albumen mycket tätare och med betydligt bättre resultat.

Deras musik är fortfarande storslaget episk, med progressiva tongångar, stora tunga riff samt kraftfull sång och lite körer. Det finns förstås lite symfoniska inslag, inslag av klassisk musik. En imponerande stark produktion och stundtals väldigt imponerande sång kan jag lätt konstatera att det erbjuds. Det är en ganska mörk bild man får tycker jag, Dantes inferno och Orfeus in underjorden har inspirerat till tematiken – som dock inte jag fick något intryck av alls när jag lyssnade, om något känns lyriken som en nosenstext. Det är också ett långt album som ofta känns som en ganska massiv ljudkuliss utan några större nyanser, det blir lätt lite grådaskigt på längre sikt. En timme behöver inte vara en besvärande speltid men för detta album är det definitivt ett handikapp.

Trött! Det är mitt bestående intryck av detta album, jag kan faktiskt drista mig till att Symphony X kanske borde lagt instrumenten på hyllan redan efter Odyssey för det var senast de faktiskt gjorde något som känns värt att spendera någon nämnvärd tid för att lyssna på. Underworld är ännu ett intetsägande projekt, ett snyggt hantverk men ett konstnärligt hafsverk. Det finns ingen själ, inget hjärta och man kan tänka sig att albumet bara gjorts för att tjäna något ekonomiskt syfte för i musikväg finns inget värt att lägga något intresse på. Frågan jag ställer mig är varför, varför ett tidigare så fantastiskt band lyckats göra sig till dåliga karikatyrer av sig själva för här finns definitivt kompetensen men tydligen inte kreativiteten.

Att säga att Underworld är en besvikelse känns fel med tanke på vad som föregått den men samtidigt kunde man ju hoppas på att bandet hittat tillbaka till det som en gång gjorde dem intressanta och relevanta. Jag måste säga att jag nog inte längre ser mig själv som en fan av Symphony X, de var bra förr men det är mycket länge sedan nu och om jag vore dem hade jag sökt andra utmaningar och lagt Symphony X på is till de faktiskt hade något relevant att komma med.

Jag har försökt komma på något förlåtande att säga om detta album men förutom ett utmärkt musikerskap och väldigt bra produktion har det absolut inget att erbjuda. Symphony X är hantverkare, inte konstnärer och detta är ett utmärkt hantverk ritat av en dålig arkitekt. Delete och töm papperskorgen är enda alternativet, jag skulle inte rekommendera detta album till någon – beklagar om ni redan hunnit köpa det.

HHHHHHH