Ayreon
The Theory of Everything

Ayreon är tillbaka med ett nytt epos, denna gång utan rymdhistorier och sådant som vi tidigare hört. 42 spår får vi, dock väldigt korta, dessa 42 utgör dock fyra längre epos på två CD-skivor. Det är ett nedskalat Ayreon med bara sju sångare och betydligt mindre instrumentalister dessutom, Arjen Lucassen tyckte att det blev lite väl komplicerat på det senaste albumet och att bara inbitna fans kunde verkligen uppskatta det fantastiska eposet som var Halloweds enda sjupoängare 2008. Det är ofta svårt att recensera Arjens musik eftersom den kräver mycket av lyssnaren, den kräver ett öppet sinne och sinnesnärvaro att verkligen lyssna flera gånger för att verkligen komma in i det hela.

Teorin om allt är ett idag utopiskt koncept där man kombinerar kvantmekaniken med den generella relativitetsteorin, något som inte kunnat göras ännu då det finns flera punkter där de två inte kan kombineras. Så än får vi nog dröja innan vi ser en allomfattande teori, det är dock självklart att en finns även om ingen vet hur den ser ut. Det är den teorin som givit namn åt Arjens historia som handlar om en savant som knäcker denna teori, åtminstone kommer nära att göra så. Historien utspelar sig mellan sju karaktärer som interagerar för att skapa en historia som tar dig nästan en och en halv timme att höra.

Musikaliskt är det förstås Arjens stil och förstås Ayreons, det känns igen med flöjtarna, keyboardsen, stilen på gitarrerna och allt det där. Men där finns också inslag av klassisk progressiv rock som för tankarna till klassiska band som Yes, Genesis och så vidare tack vare gästinhopp från flera kända namn ur den grupperingen med Hackett, Emerson, Wakeman och Wetton. Även Jordan Rudess från Dream Theater gästar med lite snygga keys. Ayreons musik är svår att sätta fingret på i text men den domineras av en lite futuristisk generell ljudbild som skapas med hjälp av flöjtar, ett väldigt unikt gitarrsound och förstås keyboards av alla de slag. Imponerande producerat, ljudbilden är grymt snygg, frågan jag ställer mig när jag lyssnar om det är Ayreon draget till sin spets, till perfektion. Jag har aldrig hört ett album som känns bättre producerat, och sångarvalen är nog de bästa Ayreon någonsin haft. Inte de bästa sångarna men definitivt de som känts mest rätt för sina roller och valet av färre sångare är inte direkt en nackdel.

Det här är ett alldeles lysande album, varierat, dramatiskt, djupt, spännande, fantastiskt, välgjort, kompetent, man kan rabbla superlativ efter superlativ i timmar om detta album. Det är perfekt, det känns som att ingenting på detta album kan vara bättre. Varenda textrad, varenda melodi känns perfekt placerade hela vägen. Det är ett imponerande, ett fantastiskt album helt enkelt. Också ett jag känner är svårt att beskriva på ett riktigt bra sätt, det är lite för bra för att vara sant helt enkelt. Det är utan tvekan det bästa album jag recenserat under alla mina år skrivandes för Hallowed och det säger väl egentligen inte så lite med tanke på att jag stött på ett gäng riktigt bra album under mina år skrivandes.

Svårt att placera någon topplåt på detta album då låtmaterialet är byggt utan repetetiva avsnitt, knappt någon tillstymmelse till refräng finns, det är ett album som tar tid att ta till sig men samtidigt ett som man inte tröttnar på i första laget. Man måste bara förundras och imponeras över Arjens förmåga att alltid skapa fantastiskt, fantasifull och unik musik, återigen har han lyckats att skapa något oväntat och fantastiskt. The Theory of Everything är det bästa Ayreonalbumet jag hört och det är ingen dålig åstadkomst med tanke på hur bra alla album med Ayreon faktiskt är.

Det är svårt att egentligen göra ett album som detta rättvisa i text, egentligen skulle man kanske bara har skrivit fantastiskt för det är egentligen allt ni behöver veta. Det är ett fantastiskt album och om ni inte köper det bevisar ni bara att ni saknar musiksmak. 2013 blev just ett fantastiskt musikår, vem hade trott att något album skulle kunna sparka skiten ut W.E.T.s alldeles fantastiska Rise Up? inte jag, men å andra sidan visste jag inte då att Arjen hade detta på gång. Okej, om detta album överträffas 2013 kan vi konstatera att vi aldrig tidigare haft ett bättre musikår för detta är ett av de bästa albumen jag någonsin hört, alla kategorier.

HHHHHHH