Band:
André Andersen - keyboards
D.C. Cooper - vocals
Allan Sørensen - drums
Andreas Passmark - bass
Jonas Larsen - guitars
Discography:
Land of Broken Hearts (1992)
Clown In the Mirror (1993)
Moving Target (1995)
Paradox (1997)
Fear (1999)
The Mission (2001)
Eyewitness (2003)
Paper Blood (2005)
Collision Course: Paradox II (2008)
X (2010)
Guests:
Kenny Lubcke, Maria McTurk, Alexandra Popova, Michelle Raitzin - backing vocals
Info:
Produced by André Andersen
Mixed at RoastingHouse Studios in Malmö, Sweden
Recorded at NorthPoint Studio, Denmark.
Mastering by Jan Eliasson at AudioPlanet in Copenhagen
Album cover by Kai Brockschmidt
Released 2011-12-02
Reviewed 2011-11-26
Links:
royalhunt.com
myspace
youtube
frontiers
Musikaliskt är det storslagen, pampig, lätt progressiv hårdrock, kanske även att man kan sträcka sig till att kalla det metal, många andra verkar göra det i alla fall. Väldigt melodiöst med mycket symfoniskt orkestrala inslag bjuder bandet på, en del element av olika ljud som tillexempel ett telefonsamtal eller någons promenerande och liknande bjuder Show Me How to Live på. Royal Hunts elfte studioalbum är relativt varierat utan att bli osammanhängande, det är inte heller så många spår på albumet vilket hjälper i detta avseende. Produktionen är väldigt kompetent med en riktigt fin ljudbild som hjälper upp bandets pampiga ljudbild, DC Coopers sång är också något som kommer att märkas som en avvikelse från bandets föregående album och för många fans av Royal Hunt en välkommen sådan. Vi får sju spår och ett par minuter över 40 i speltid, det kan också nämnas att omslaget ganska väl indikerar vad du kan förvänta dig att få höra på albumet.
Show Me How to Live inleds åtminstone på ett av de bästa tänkbara sätten med One More Day som är ett storslaget epos med snyggt körad refräng som ger ett riktigt pampigt intryck, DC Coopers verser och sång ger också ett starkt intryck och en riktigt fin start på detta album. Andra spåret Another Man Down fortsätter på ett bra sätt tycker jag, en väldigt fin Royal Huntlåt med bra refräng och känsla. Spår tre och fyra känns dock en aning alldagliga och glöms lätt bort i sammanhanget. Spår fem Half Past Loneliness är ett annat spår som är väldigt bra återigen når det en fin känsla i låten och en stark refräng igen, detsamma gäller spår sex som är titelspåret vilket dock är lite väl långt och tappar lite på grund av att det blir en aning långdraget med sina tio minuters speltid. Det avslutas ganska bra i Angel’s Gone också och detta ger ett album som jag får ett väldigt positivt intryck utav, ett album som är storslaget, välproducerat och med övervägande väldigt bra spår.
Egentligen finns inte så mycket negativt att säga om albumet heller, DC Cooper gör ett bra jobb i återkomsten och André Andersen den ledande kraften i bandets skapande visar än en gång upp vilka kvalitéer han och hans band besitter. Kanske inte i nivå med Paradox och det bästa de gjort men det är ett mycket kompetent och mycket bra album trots detta och som jag nämnde tidigare tror jag att DC Coopers återkomst kommer att tas väl emot av bandets fans.
Royal Hunt skapar en pampigt och kungligt låtande album som tar oss tillbaka i tiden, till en tid då ära och hjältemod var vardagsmat och en tid då hyfs och fason fortfarande var något som människor anammade, en blick tillbaka i tiden men samtidigt en väldigt modern skapelse. Alla ni som tidigare uppskattat Royal Hunt kommer nog troligen att uppskatta även detta och för alla er som gillar melodiös, storslagen rockmusik är det också något att vända blicken mot. Royal Hunt är tillbaka skulle nog många säga, jag säger att Royal Hunts musik äntligen känns spännande igen.
HHHHHHH
Föregående recensioner:
Theocracy - As the World Bleeds
Nickelback - Here and Now
Korn - The Path of Totality
Föregående artiklar:
Majesty
Steve Hackett
Evergaze Eternity