Recension Korn - The Path of Totality 2011

Tracks
1. Chaos Lives in Everything
2. Kill Mercy Within
3. My Wall
4. Narcissistic Cannibal
5. Illuminati
6. Burn the Obedient
7. Sanctuary
8. Let's Go
9. Get Up!
10. Way Too Far
11. Bleeding Out

Band:
Jonathan Davis – lead vocals, electronic bagpipes
James "Munky" Shaffer – guitars
Reginald "Fieldy" Arvizu – bass
Ray Luzier – drums, percussion

Discography:
Korn (1994)
Life Is Peachy (1996)
Follow the Leader (1998)
Issues (1999)
Untouchables (2002)
Take a Look in the Mirror (2003)
See You on the Other Side (2005)
Untitled album (2007)
Korn III: Remember Who You Are (2010)

Guests:

Info
Production and additional music:
Skrillex - (tracks 1, 4, 9)
Datsik - (track 13)
Feed Me - (track 11)
Excision - (tracks 3, 5, 13)
12th Planet - (track 10)
Downlink - (tracks 5, 7, 13)
Kill the Noise - (tracks 4, 12)
Noisia – (tracks 2, 6, 8)
Jim Monti - engineering, mixing
Downlink - mixing

Released 2011-12-06
Reviewed 2011-11-24

Links:
korn.com
myspace
youtube
roadrunner

Amerikanska bandet Korn var det första bandet som fick etiketten Nu-Metal och är också ett band som ofta setts ned på av de så kallade ”äkta” hårdrockarna, de är också ett otroligt framgångsrikt band med en räcka platinacertifierade album på sin meritlista och över trettio miljoner sålda album enligt säkra källor som wikipedia. De släpper snart sitt tionde studio album som går under namnet The Path of Totality, enligt skivbolaget Roadrunner så ska det vara en skiva där bandet experimenterar med olika saker och skapar något helt nytt för Korn som samtidigt är väldigt typiskt Korn. De har också samarbetat med ett flertal välkända producenter av elektronsik musik som fått producera några spår var. Så enligt uppgifter ska Korn både bryta ny mark utan att för den skull överge sin identitet med sitt nya album The Path of Totality.

Vad som slår en som lyssnare när det gäller The Path of Totality är det typiskt Kornska metallirandet och sången som låter mer eller mindre som den alltid gjort med några få undantag. Sedan är det späckat med elektroniska inslag, inslag från hiphopkulturen och lite sådant som kanske inte i vardagligt bruk förknippas med heavy metal. Egentligen skulle jag väl vilja säga att det låter ganska typiskt Korn men ändå inte på något sätt, nytt och fräscht tycker jag faktiskt att det kan sägas vara och kanske en blick in i deras framtida ljudbild. Produktionen är bra och albumet känns inte direkt spretigt trots att det producerats av en räcka producenter, visst är det varierat men allt sammanhålls av en enhetlig ljudbild som gör att det känns som variationer på ett tema lite grann. Ljudbilden är full av ljud och små element som lägger sig i lager på lager vilket ger en ganska massiv ljudkuliss, jag skulle inte vilja påstå att detta är ett speciellt tungt album utan det är ganska rockigt mer skulle jag vilja säga och metalepitetet kanske kan sägas vara lite malplacerat i detta albums fall då det inte direkt känns överdrivet metalliskt, Nu-Rock? Albumet har elva spår i standardutförandet som är det jag lyssnat på och det tar ungefär 38 minuter att spela sig igenom vilket förstås innebär att alla spår är korta, det längsta når nästan fem minuter och är det enda som är över fyra minuter långt.

Inledande Chaos Lives in Everything sätter verkligen an tonen för detta album och jag slås av hur medryckande och bra detta spår är och det sätter upp ganska stora förväntningar inför resten av albumet som kanske inte direkt gör mig besviken men det är inte heller speciellt ofta jag tycker att det uppnår samma nivå som i det inledande spåret. Narcissistic Cannibal som är spår fyra är nästa spår som griper tag i mig och får mig att stanna upp, ett riktigt schysst spår som bjuder på en spännande ljudkuliss men också snygga melodier och en bra refräng. Det är väl dessa två som jag håller som de två vassaste spåren på albumet men de övriga spåren är väl inte särskilt långt efter dock varierar de lite i kvalité, singelspåret Get Up är till exempel väldigt bra men förutom Burn the Obedient vill jag nog inte påstå att det finns några direkt svaga länkar på detta album, de bjuder på en varierad gryta av en stor uppsättning ingredienser och trots de många kockarna så blir utfallet riktigt bra.

Kanske inte så att jag funderar på att benämna dem bland de allra bästa albumen detta år men helt klart ett väldigt kompetent album och det album av Korn jag hört som jag kommit bäst överens med och som jag tycker har den överlag högsta kvalitén. Nu ska det väl sägas att jag inte hört bandets alla album utan snarare knappt hälften så det kanske gömmer sig något liknande bland de album jag inte hört.

Jag tycker att Korn håller fast vid vad som en gång gjort dem till vad de är idag men samtidigt återuppfinner de sig själva med ett sound som är helt nytt samtidigt som det är väldigt typiskt Korn. Jag tycker att deras experimentlusta har fallit ut väl och The Path of Totality är ett väldigt lyckat album, en aning ojämnt kanske men inte så att det stör. Jag kan starkt rekommendera detta album som en vägledning mot din totala fulländning.

HHHHHHH

Korn The Path of Totality

Korn
The Path of Totality