Band:
Chad Kroeger – vocals, guitar
Ryan Peake – guitar, backing vocals
Mike Kroeger – bass
Daniel Adair – drums, backing vocals
Discography:
Curb (1996)
The State (2000)
Silver Side Up (2001)
The Long Road (2003)
All the Right Reasons (2005)
Dark Horse (2008)
Guests:
Brian Howes - Additional Guitar
Info
Brian Howes - Production
Joey Moi – production, engineering
Jay Van Poederooyen – engineering, mixing
Scott Cooke – engineering, editing
Chris Lord-Alge – mixing
Randy Staub – mixing
Keith Armstrong – mixing assistance
Zach Blackstone – mixing assistance
Nik Karpen – mixing assistance
Gail Marowitz – art direction
Travis Shinn – photography
Brennan Brousseau – cover artwork
Chad Kroeger – production
Ryan Peake – production
Mike Kroeger – production
Daniel Adair – production
Released 2011-11-21
Reviewed 2011-11-26
Links:
nickelback.com
myspace
youtube
roadrunner
Mycket av det negativa kring bandet härstammar från deras användande av texter som är väldigt sexistiska och manschauvinistiska, dessutom alkohol- och drogförespråkande. Och det kan jag förstå med tanke på att deras musik vänder sig mest till barn och tonåringar, dessa är förstås lättpåverkade av vad media säger till dem. Jag tror också att en del negativitet mot bandet beror på deras enorma framgångar och viss avundsjuka kanske, sedan finns det kanske också faktiskt rättfärdiga poänger hos recensenter som sågar bandet, enligt vad jag kunnat läsa mig till och höra genom singlarna har de ju inte direkt utvecklats på något sätt sedan sitt genombrott de verkar köra på samma beprövade recept snarare än att söka nya vägar för sin musik.
Deras musik kan kallas post-grunge eller kanske alternativrock, egentligen ganska typisk rockmusik med lite klämkäcka refränger och lite halvt riffbaserat. Några tunga riff kan hittas här och var på albumet men det mesta känns ganska mycket melodiöst och sökande av hits. Sångaren har en ganska mörk och oren röst som spricker ganska ofta så fort han blir entusiastisk till exempel, så jag skulle vilja beskriva det som lättillgänglig hitbetonad rockmusik. Produktionen är ganska typisk för genren så den känns väl helt okej, dock ingenting som direkt överraskar eller glänser. Here and Now har elva spår och det tar knappt 40 minuter att spela alla spår.
Det är aldrig kul att säga något negativt eller elakt om ett band men hur talar man om att något är totalt uselt utan att säga något elakt? Tänk er den här känslan av att ni är i en pinsam situation, ni vet när man vrider sig och kanske kliar sig lite i ansiktet och huvudet och ser sig om efter närmaste utgång, så känns det att lyssna på detta album. Det är så dåligt att det blir pinsamt att lyssna på det, man hoppas att volymen i lurarna inte är så hög att någon hör när man är ute bland folk med hörlurar och om man spelar den på stereon ser man till att det inte kan höras ut. Låtarna är sömniga och totalt oengagerade, sångaren har en så tråkig röst att han kan tråka ut stenmurar och lik, lyriken får Sencelled att framstå som literära mästare och den övervägande kvalitén får kinesprodukter att framstå som bra. Förskräckligt dåligt, inte i samma liga som Bakteria eller Endstille men på något vis känns ändå nästan värre för det är ändå musik och melodiöst i en genre som jag inte ogillar men trots det är det så dåligt att jag mår riktigt illa av att lyssna på det.
Visst, avfärda mig som hatare men jag har som jag sade ingen tidigare erfarenhet av Nickelback och jag har aldrig haft någon åsikt om bandet och det finns inget jag gillar mer än att hylla kommersiellt framgångsrika band, se Status Quo, Korn, Rush och så vidare om ni inte tror mig. Det är ganska fantastiskt att någon kan gilla detta album, men jag kan förstå att det finns folk som gör det, folk som inte hört något annat album för det är enda anledningen till att tycka detta är bra. Det är oengagerad, tråkig och trött rockmusik som bara kan tilltala de som aldrig hört ett annat band. Takidas senaste album som jag sågade ganska hårt framstår som riktigt bra i jämförelse, bara för att nämna ett liknande band som är mycket bättre att investera sina musikpengar i.
Jag skulle vilja säga att dina pengar är bättre använda om du köper cigaretter, cyanid eller massförstörelsevapen än detta album. Here and Now är det klart sämsta albumet jag hört i år, det är totalt meningslöst och innehållslöst med musik som känns direkt hämtad från ett av Caremas ålderdomshem, det är förolämpande mot folk som gillar musik. Ursäkta mig om jag blev lite elak men detta album fick mig att må riktigt dåligt och jag känner mig förolämpad av det. Detta album är och förblir riktigt jälva uselt skrev jag om Endstille för några år sedan och det kan sägas om detta album också. Riktigt jävla Patetiskt!
HHHHHHH
Föregående recensioner:
Korn - The Path of Totality
Like Moths to Flames - When we don't Exist
Rush - Time Machine 2011: Live in...
Föregående artiklar:
Majesty
Steve Hackett
Evergaze Eternity