Recension Sacred Dawn - A Madness Within 2011

När jag lyssnar på 'A Madness Within' är det vissa saker som slår mig väldigt hårt när det gäller Sacred Dawn. Dels har vi vikten vid att uttala varenda ord som sjungs korrekt och rent som om de vore talpedagoger. Dels har vi vikten vid att framhäva varenda enskild musiker mycket mer än bandet som band. Och dels har vi den ganska ointressanta musiken.

Sacred dawn är enligt den information som skickas med albumet (skriven av dem, skivbolaget eller distributören) ett band som framgångsrikt blandar heavy metal med progressiv metal och "innovativt blandar heavy metal och hårdrock med en unik sammansättning av sångharmonier". Innovativa och unika är de samt inspirerade av en mängd olika band, enligt samma information följt av det ultimata tecknet på desperation då de kommer till hur de delat scen med diverse andra, mer framgångsrika, band. Vad säger egentligen detta om deras musik? Inte ett dyft! Jag har sett dödsmetallband öppna för Power metal och hardcoreband öppna för thrash metal. Och jag har sett riktigt kassa band öppna för några av världens bästa. Så att Sacred Dawn skryter om att de spelat som förband till Symphony X, Testament, Cage, Firewind, Kamelot och Epica säger absolut ingenting om deras kvalité och kunnande som musiker, vilket också de spridda musikstilarna från vilka dessa kommer ifrån. Det säger enbart att de inte kan hävda sig själva med sin egen musik så de måste låta stora ord tala. Precis som jag, för vad har jag sagt om 'A Madness Within' så här långt egentligen?

'A Madness Within' är en timmeslångt ljudband fördelat på tio kapitel som ska lära folk att prata engelska. Efter varje ord lämnar sångaren Lathar Kelly nämligen en paus på någon sekund så att vi ska kunna upprepa det han precis själv yttrat och sången görs verkligen ord för ord genom hela skivan. Eller i undantag tre-fyra ord i sammansättning med en lite längre paus så att vi ska ha tid att upprepa dem alla. Musiken går dock inte nödvändigtvis långsamt alltid, vilket man kanske kan tro när sången går så. Istället har musiken oftast ett ganska skönt ljud med svängiga melodier och annorlunda tongångar. Inte nödvändigtvis bra alla gånger, men oftast lutandes mer åt det positiva än det negativa. De där progressiva inslagen som nämndes tidigare är inte allt för uppenbara men lyser igenom emellanåt i form av marginellt annorlunda rytmer och melodier. Oftast tycker jag dock detta har en tendens att stanna upp musiken på ett eller annat sätt. Sedan tycker jag det känns som att Sacred Dawn tenderar till att slänga in andra saker i musiken som inte direkt känns allt för motiverade alla gånger. Det känns som att de försöker ha progressiva inslag genom att använda sådant som låter lite konstigt och annorlunda utan att man får något riktigt grepp om varför. Konstigt för att (de vill) vara progressiva eller konstigt för att (de tycker) musiken blir bättre av det? Ja, det är det som är frågan…

Som helhet tycker jag att 'A Madness Within' känns ganska meningslös för mig, vilket också är anledningen till att det tagit mig flera månader att samla på mig tillräckligt med intryck av den för att få ihop en recension. Det känns som ganska vanlig heavy metal som dock tar till desperata försök för att sticka ut lite. Och det görs genom att mitt i allt dista gitarrerna lite annorlunda. Eller genom att köra något fullständigt befängt på keyboarden. Eller genom att byta tempo lite tvärt här och var. Eller genom att gå från vanlig klarsång till att sjunga några enstaka ord med growls eller på något annat sätt än det vanliga. Eller genom att bara göra tvärstopp i musiken. Eller något annat ytterst obefogat som förstör musikens naturliga flöde. Vissa låtar och partier är i min mening väldigt bra, men helheten är ett desperat rop på uppmärksamhet. Se oss! Hör oss! Uppmärksamma oss! Vi skriver längre presentationer om varje enskild medlem än om bandet så att recensenterna kan veta precis vilka vi är som är med i bandet. Så att vi kanske blir hyllade som duktiga musiker. Vi försöker hävda vår storhet med stora ord hellre än låta musiken tala för sig och informera om sådant som faktiskt betyder något. Som var, när, hur och med vilka de spelade in skivan. Vad den handlar om. Vart de vill komma och vad som följer albumet. Sådana saker har de helt utelämnat.

Även om det finns saker som är bra tycker jag inte att 'A Madness Within' känns som ett särskilt intressant tillskott i min värld av musik. Det blir ett godkänt, men i underkant. Kanske för att jag inte förstår musiken? Kanske mer troligt dock för att musikerna själva inte förstår den. En timmes ljudband på engelska till stundvis knasig musik är dock ingenting jag brinner allt för starkt inför.

HHHHHHH

Sacred Dawn A Madness Within

Sacred Dawn
A Madness Within