Band:
Anders Rydholm - keyboards, bass, rhythm guitars
Peter Sundell - lead and background vocals
Per Svensson - lead and background vocals
Discography:
The Book of How to Make It (2001)
In the Beginning (2001)
View from the Top (2002)
Ordinary Just Won't Do (2004)
Brand New World (2010)
Guests:
Gregg Bissonette - drums
Steve Lukather - guitar solo on 4
Jay Graydon - guitar solo on 2
Tim Pierce - rhythm guitars and guitar solos on 5, 6, 8, 9,10, 12
Muris Varajic - guitar solo on 1, 3, 7, 9, 11
Robert Säll - guitar solo on 13
Paul Buckmaster - orchestral arrangements and synths on 1
Kjell Klaesson - acoustic guitar on 9
Staffan Stavert - keyboards on 10, 13
Info
Produced and arranged by: Anders Rydholm
Released 2011-10-28
Reviewed 2011-10-09
Links:
godispascen.se
myspace
youtube
aorheaven
Så börjar ett av de bästa album som någonsin gjorts, ett album som bär namnet Grand Illusion som är samma namn som detta band tog sig i slutet av nittiotalet.
”...so if you think your life is complete confusion
'cause your neighbor's got it made
just remember that it's a grand illusion
and deep inside we're all the same”
Dessa textrader ovan är tagna från samma låt på samma album, det släpptes 7/7-77 och är det amerikanska bandet Styx sjunde studioalbum och deras första multiplatinasäljande album som nådde sjätte plats på Billboardlistan och ett album som i stort definierar mycket av mitt liv och min musikaliska preferens och ett album som jag gillat ända sedan jag först hörde det som väldigt ung.
Bandet Grand Illusion från Sverige har således en del att leva upp till med det namnet, det är ett namn som förpliktar och självklart får åtminstone mig intresserad. Det är också Grand Illusions sjätte album som Grand Illusion och det åttonde om man räknar in de två de släppte under namnet Promotion, det är också ett album som släpps 25 år efter bandet först skapades 1986 så det borde med viss märklig logik kunna vara något alldeles speciellt. Det är i alla fall ett album som den enda recension jag kunde hitta sades tillhöra de bästa för 2011, men hur många gånger har vi inte hört det?
När jag sökte igenom internet såg jag faktiskt att bandet inspirerats av bland andra Styx, konstigt vore väl annars men deras musikaliska bild är egentligen ganska annorlunda från dem samtidigt som den inte är det. Det är pampig melodiös rock med en väldigt storslagen ljudbild, jag antar att man kan säga att bandet inte snålat på arrangemangen för detta album. De har dessutom en gedigen gästlista med kända namn från Toto, Airplay, Phil Collins med flera, de blandar in orkestrala arrangemang men har ändå en musikalisk kärna som utgår från den melodiösa rockmusiken eller kanske AOR för den som gillar det begreppet. Ljudet är rent och välpolerat men samtidigt behåller de sin rockkänsla trots det hypermelodiösa och de medryckande refrängerna som de bjuder på. Faktiskt kommer man lite att tänka på just Styx och deras pampiga rock från sagda Grand Illusion till och från, men det finns många andra band man skulle kunna räkna upp här om man nu önskar göra så men jag tycker att jag namedroppat nog för fyra recensioner i denna redan. Tolv spår har de klämt in på Prince of Paupers och den är lite mer än dubbelt så lång som den animerade filmed The Prince and the Pauper med Musse Pigg i huvudrollen, det vill säga lite över 55 minuter.
Allt börjar med ett spår som går under namnet Gates of Fire och wow, jag blir slagen direkt, jag har svårt att tänka mig att jag hört ett album i år som börjar bättre och som om inte det vore nog så är nästa spår inte direkt sämre. Så med en sådan inledning är jag dömd att förbli positiv till detta album oavsett hur dåligt resten av albumet skulle vara, vilket förstås inte är fallet för den ena makalösa skapelsen efter den andra radas upp och till sist blir jag nästan helt utmattad och vill bara sätta mig ned och låta allt sjunka in. Melodiös rock, AOR, eller vad du nu än vill kalla de kan knappast bli mycket bättre än detta, de två sångarna och körandet harmoniserar på ett sätt som jag nog inte hört sedan 1983 och energin tillsammans med kompositionerna håller mig intresserad i de femtiosex minuter det tar att spela hela albumet.
Jag sitter här och försöker tänka ut ett enda skäl att inte springa till en butik och köpa detta album och det enda jag kan komma på är att albumet inte är släppt ännu.
Jag missade Grand Illusions senaste album, kanske för att ingen var vänlig nog att skicka det till oss men jag kanske ska be promotorn lite snällt så kanske hon ser till att de skickar en kopia, vem vet. Egentligen spelar väl det ingen roll med tanke på att jag kan spela om detta album och det kommer att fortsätta vara lika bra.
Nu när allt om detta album sagts är allt som återstår att säga: ”Welcome to the Grand Illusion!”
HHHHHHH
