Band:
Kory Clarke – Vocals, Drums on tr. 2
Dennis ‘El Guapo’ Post – Guitars
Christian Kimmett – Bass
Ivan Tambac – Drums on Tr. 2 & 8
John Besser – Drums on We’re Alive, Hip Hip Hurray, Out On Bail, Cancelled Culture, YoYo
John ‘Baby H’ Hodgson – Guitars on tr. 4
Adam Arling – Guitars on tr. 1 & 8
John ‘Full Throttle’ Polachek – Guitars on tracks 2 & 5
Discography:
Last Decade Dead Century (1990)
Drugs, God and the New Republic (1991)
Salutations from the Ghetto Nation (1992)
The Space Age Playboys (1994)
Classics (2001)
Destroy the War Machine (2009)
Stiff Middle Finger (2012)
Payback’s a Bitch (2014)
Back on the Lash (2018)
Rock 'N' Roll Disease (2019)
Cocaine And Other Good Stuff (2020)
Guests:
Maria Hatzina – Special Guest Vocals on Hip Hip Hurray, “The Best Is Yet To Come”
Info:
Produced by Kory Clarke
Additional Production by Dennis Post
Mixed and Mastered by Rune Buck
Additional Sound Support John JJ. Watt
Bass Tracks Recorded at Zuleika Studios by Erik Tricity Bass Tricity
Released 2022-03-04
Reviewed 2022-07-16
Normalt glömmer jag inte vad jag hört men jag har förträngt Warriror Souls-albumet jag skrev om 2019 – det var för tråkigt för att minnas. Och stilistiskt skiljer sig inte detta album nämnvärt från det, ganska typisk gammalmodig hårdrock, kanske med viss känsla av grunge, välbekanta riff, ackord, gitarrslingor, allt känns som att det är återvunnet. Förvisso är återvinning bra men kanske inte på samma sätt inom kulturen, men det beror i viss mån på hur man gör det. Clarke har exakt en text som sticker ut lite, en direkt önskan om Trumps död och att man ska låsa in hans avkomma, det är ju ett bra exempel på att han kan säga mer eller mindre exakt vad han vill – men förutom det är det faktiskt ganska lite som är anmärkningsvärt överhuvudtaget. Var det inte Living After Midnight där? Och så är det genom hela albumet att igenkänningsfaktorn är hög, kanske är en hel del av materialet stulet, jag menar förstås återvunnet.
Så värst bra är det inte, Clarke har en ganska typisk och tråkig röst och låtarna känns mest som upprapande av samma gamla sörja som så många andra gör och har gjort genom åren. Det finns hundratals, om inte tusentals, album som är exakt som detta. På något sätt blir det ganska trist att slänga på ett nytt album och inse att jag nyss hört samma sak men då under ett annat namn – det är inte ett speciellt fräscht eller spännande album. En person som hurrar över en viss ex-presidents död i sjukdom borde jag gilla men bara för att någon instämmer i en åsikt jag har betyder det inte att det är en person som är bra på andra sätt och jag är inte så säker på att jag skulle ha speciellt mycket att samtala med Warrior Soul om – inom musik delar vi definitivt inte intresse, och frågan är om någon egentligen borde bry sig om detta.
Frågan är om inte Clarke borde lägga kompositörspennan på hyllan och hitta på något annat, det påstås ju att han gör högst originella målningar och gör han det har han ju åtminstone något att bidra med. Kan man inte bara påstå att de brutit mot borgen och låsa in Warrior Soul igen, och då kasta bort nyckeln någonstans där ingen kan återfinna den. Om det är den här typen av album Warrior Soul vill göra finns det ingen anledning att låta dem lämna bandets egna rum, för den som gillar musik är det bara bortkastad tid med ännu ett ytterst medelmåttigt album av samma typ som världen redan är översvämmad av.
HHHHHHH