Warrior Soul
Out on Bail

Out on Bail är en kraftfull avsiktsförklaring från Kory Clarke, enligt skivbolaget åtminstone, och de fortsätter men att påstå att denne Clarke är en av rockens mest profilerade, profetiska och kontroversiella låtförfattare. När jag ser det stycket i pressmaterialet funderar jag lite över hur lite jag måste veta om rock, eftersom jag egentligen inte ens hört talas om Kory Clarke och hans Warrior Soul innan jag skrev om dem för ett par år sedan. Och stycket avslutas sedan med ett påstående om en unik låtförfattare och ett banbrytande band. Det var inget jag hörde senast jag skrev om bandet, men han hurrar i en av låtarna över att Donald Trump dog i Covid, vilket han tyvärr inte gjorde men det är helt klart en dröm jag skulle kunna dela med Clarke. Så det finns förlåtande drag hos låtförfattaren och sångaren, men gör han och hans band något bättre denna gång än senast? En farlig hund tyckte att det kanske var dags att sluta eftersom det är tjatigt med samma sak om och om igen, kanske är det så.

Normalt glömmer jag inte vad jag hört men jag har förträngt Warriror Souls-albumet jag skrev om 2019 – det var för tråkigt för att minnas. Och stilistiskt skiljer sig inte detta album nämnvärt från det, ganska typisk gammalmodig hårdrock, kanske med viss känsla av grunge, välbekanta riff, ackord, gitarrslingor, allt känns som att det är återvunnet. Förvisso är återvinning bra men kanske inte på samma sätt inom kulturen, men det beror i viss mån på hur man gör det. Clarke har exakt en text som sticker ut lite, en direkt önskan om Trumps död och att man ska låsa in hans avkomma, det är ju ett bra exempel på att han kan säga mer eller mindre exakt vad han vill – men förutom det är det faktiskt ganska lite som är anmärkningsvärt överhuvudtaget. Var det inte Living After Midnight där? Och så är det genom hela albumet att igenkänningsfaktorn är hög, kanske är en hel del av materialet stulet, jag menar förstås återvunnet.

Så värst bra är det inte, Clarke har en ganska typisk och tråkig röst och låtarna känns mest som upprapande av samma gamla sörja som så många andra gör och har gjort genom åren. Det finns hundratals, om inte tusentals, album som är exakt som detta. På något sätt blir det ganska trist att slänga på ett nytt album och inse att jag nyss hört samma sak men då under ett annat namn – det är inte ett speciellt fräscht eller spännande album. En person som hurrar över en viss ex-presidents död i sjukdom borde jag gilla men bara för att någon instämmer i en åsikt jag har betyder det inte att det är en person som är bra på andra sätt och jag är inte så säker på att jag skulle ha speciellt mycket att samtala med Warrior Soul om – inom musik delar vi definitivt inte intresse, och frågan är om någon egentligen borde bry sig om detta.

Frågan är om inte Clarke borde lägga kompositörspennan på hyllan och hitta på något annat, det påstås ju att han gör högst originella målningar och gör han det har han ju åtminstone något att bidra med. Kan man inte bara påstå att de brutit mot borgen och låsa in Warrior Soul igen, och då kasta bort nyckeln någonstans där ingen kan återfinna den. Om det är den här typen av album Warrior Soul vill göra finns det ingen anledning att låta dem lämna bandets egna rum, för den som gillar musik är det bara bortkastad tid med ännu ett ytterst medelmåttigt album av samma typ som världen redan är översvämmad av.

HHHHHHH