Band:
Gary Hughes – vocals, guitars
Dann Rosingana – guitars, Lead guitars
Steve Grocott – guitars, Lead guitars
John Halliwell – guitars
Darrel Treece-Birch – keyboards, Programming
Steve Mckenna – bass guitar
Max Yates – drums and percussion
Discography:
Michael Bolotin (1975)
X (1996)
The Name of the Rose (1996)
The Name of the Rose EP (1996)
The Robe (1997)
The Robe EP (1997)
You're In My Heart EP (1997)
Spellbound (1999)
Fear the Force EP (1999)
Babylon (2000)
Far Beyond the World (2001)
Return to Evermore (2004)
The Twilight Chronicles (2006)
Stormwarning (2011)
Heresy and Creed (2012)
Albion (2014)
Isla de Muerta (2015)
Guests:
Info:
Produced by Gary Hughes and Dennis Ward
Mixed by Dennis Ward
Released 2017-07-07
Reviewed 2017-08-02
Links:
ten-official.com
myspace
youtube
frontiers
Det handlar om melodiös rock/hårdrock med fokus på medryckande melodier och refränger. Man kan inledningsvis få känslan av att bandets musik och speciellt sång saknar själ, men man behöver bara lyssna någon gång för att inse att så inte är fallet. Hughes har faktiskt en röst som passar riktigt bra till den musik han sjunger och jag skulle beskriva honom som en av de vassare sångarna i genren. Låtmaterialet är hyfsat varierat och bygger på samma element med i stort sett samma låtmaterial som bandet bjudit på tidigare, deras starkaste element tycker jag är de ofta ganska långa refrängerna som gör att deras låtar känns betydligt mindre enformiga och tjatiga än många andra i denna genre.
Produktionen är imponerande snygg, låtarna är starkt hopsnickrade och det är extremt svårt att hitta något direkt negativt med detta album – jag skulle vilja säga att det är omöjligt att inte tycka om musik som denna. Kanske att man kan anmärka på att bandet inte direkt utvecklas och att man kan efterlysa lite fantasi, att trampa på i samma hjulspår gör på något sätt att det räcker med att höra ett Ten-album och sedan räcker det för ett tag. Deras nyaste album är väl varken bättre eller sämre än det mesta jag hört från Ten, det är ett bra album med bra låtar som ofta rycker med och får en att vilja sjunga med en stund.
Det är ett riktigt bra album helt enkelt, In My Dreams och avslutande Into Darkness är albumet låthöjdpunkter. Alla låtar håller dock en riktigt hög klass och det går inte att säga annat än att Gothica är ett riktigt bra album och att jag rekommenderar det till alla som brukar läsa vad jag skriver. Tens fans kommer definitivt att tycka om det, det låter trots allt som Ten oftast gör.
HHHHHHH