Ten
Isla De Muerta

Gary Hughes och hans Ten är ett flitigt band, detta är det fjärde albumet vi recenserar på Hallowed från dem och det kompletterar dussinet för dem. Isla De Muerta heter albumet, Dödens Ö för den som vill ha en översättning. Jag har gillat deras tidigare album även om det senaste albumet Albion var lite av en besvikelse och saknade riktigt vassa låtar som jag kommit att förvänta mig från Ten, det var också ganska tamt och intetsägande – speciellt för att vara Ten. Nu, ett år senare är de alltså tillbaka med ett nytt album – ett som alltså tar oss till dödens ö och som tycks vara lite inspirerat av pirater. Snyggt skivomslag, något som också brukar vara ett kännetecken för Ten men som också var lite av en besvikelse senast.

Musikaliskt är det ganska mycket ”business as usual” för Ten, väldigt melodiös hårdrock med klämkäcka refränger. Jag har skrivit många rader om hur Ten låter och ni kan vandra tillbaka via länkarna i vänsterspalten om ni så önskar, Gary Hughes har en ganska klassisk rockröst och passar väl in i denna produktion. Ljudbilden är melodiös och snygg och låtmaterialet är varierat, betydligt mer varierat än senast. Elva spår, mer än en timme musik, kanske i längsta laget men eftersom albumet är varierat tröttnar man nog inte så fort. Det är inte speciellt tungt så vissa av våra läsare kanske inte samtycker, men det passar definitivt för fans av AOR och liknande.

Om senaste albumet var lite av en besvikelse så är denna ganska nära en positiv överraskning, även om det egentligen är mer i linje med vad man kan förvänta sig från detta band. Många vassa spår på detta album som är en trevlig bekantskap, hyfsat djup och väldigt medryckande låtar – vissa kan till och med beskrivas som fängslande. En del pirater men också forntida egyptier, drakar och riddare, och förstås genrens favorittema kärlek genomsyrar låtmaterialet. Som jag redan noterat kanske albumet är lite åt det längre hållet och jag hade kunnat vara utan spår som Tell Me What To Do, This Love och Intensify, inte för att de är dåliga men för att göra albumet lite mer direkt och dynamiskt och inte riktigt lika långdraget som det ändå blir.

Bäst är Acquiesce, The Dragon and Saint George och Valley of the Kings, alla väldigt medryckande låtar med skönt driv och riktigt minnesvärda refränger. Isla De Muerta är definitivt ett album väl värt att sätta tänderna i för den som gillar medryckande poppig melodiös hårdrock med väldigt sköna refränger, fans av Ten bör definitivt tycka om detta album – speciellt om de gillade det senaste för detta sparkar skiten ur det albumet. Efter senaste besvikelsen är det kul att se att Ten är tillbaka på banan och det med besked.

HHHHHHH