Pretty Maids
Louder Than Ever

Pretty Maids har definitivt imponerat på mig med sina senaste album. Det var lite sådär med den varan tidigare i karriären och det de gjort med sina två-tre senaste skivor är därför väldigt roligt att höra. Jag blev riktigt entusiastisk när jag såg att de redan fått till en uppföljare till fjolårets 'Motherland' och att höra skivan har definitivt inte minskat den entusiasmen. 'Louder Than Ever' kan mycket väl vara Pretty Maids bästa album till dags dato. Den ger sig definitivt in i kampen om det i alla fall.

Det är ganska fascinerande, tycker jag, att band kan hålla på i 30 års tid och ändå göra sina bästa skivor. På samma skivbolag släpper Sebastian Bach en ny skiva bara månaden efter denna och även den ligger i gott slagläge för att vara hans bästa skiva. Pretty Maids och Bach har hållit på ungefär lika länge och att de båda ligger på den här nivån så sent in i karriären är på samma gång lite märkligt (varför nu?) som det är väldigt beundransvärt. Det visar att det aldrig är för sent och att man, om man tar till vara på det, har möjlighet att utvecklas genom hela livet. Så hur låter då denna fjortonde skapelse av danskarna?

Stilmässigt känner vi igenom oss från de två senaste albumen, 'Pandemonium' och 'Motherland' med samma typ av musik, samma typ av ljudbild och samma typ av låtar, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att det är exakt samma manskap som ligger bakom skivan både från bandets sida och bakom spakarna med Jacob Hansen som producent. Ljudbilden är ren och klar och känns storslagen, vilket passar väl med de låtar man satt ihop. Det enda undantaget är nog inledningen på nionde spåret - Nuclear Boomerang, vilken till en början känns hämtad från någon grottaktig black metal-skiva på Osmose men efter dryga halvminuten börjar utveckla sig till något som blir till ett av albumets bästa spår. De tunga gitarrerna, hamrande trummorna och keyboardplinkandet hörs genomgående över hela skivans 53 minuter och 12 spår. Det låter kanske som att det är en aning enformigt, men det är inte så jag upplever skivan. 'Louder Than Ever' bjuder på ett intressant Pretty Maids hela vägen igenom, för även om det saknas riktiga överraskningar är kvalitén hög och låtarna långt ifrån tjatiga.

Det bör dock påpekas vid det här laget att drygt hälften av skivan är nyinspelade låtar från tiden mellan 1995-2006 och att det bara är fem som är helt nya. Det bör också påpekas att likheterna med originalen mellan de sju nya låtarna är ganska små. Pretty Maids har en mycket bättre ljudbild i dag än man hade för 10-20 år sedan och de sju låtarna känns så pass moderniserade att de faller väl in i dagens Pretty Maids-stil. Gillar man originalen finns det väl alltid en risk att man tycker de nya låtarna är en våldtäkt på de gamla versionerna men personligen kan jag inte se en enda anledning till att du som lyssnar inte skulle tycka de sju omgjorda varianterna du får på 'Louder Than Ever' är bättre.

De fem nya låtarna tycker jag dock är skivans bästa spår nästan allihop. Öppningsspåret Deranged är nog den sämsta av de nya låtarna och den enda jag inte skulle lyfta till skivans bättre hälft. My Soul To Take är nog dock den jag gillar bäst - ett lite mjukare spår som nog skulle fungera bra som singel om nu Pretty Maids släppte sådana (visst de släppte ett par på iTunes från förra albumet, men det är inte som att Pretty Maids är kända som ett singelsläppande band). Vill man ha extra mycket Pretty Maids finns det även en specialutgåva att lägga vantarna på där man får en DVD med lite spännande bakgrundsmaterial från bandets karriär liksom lite nytt från senaste turnén osv. Något för dig som inte kan få nog av Pretty Maids.

'Louder Than Ever' är definitivt ett av de bästa albumen Pretty Maids gjort. Visst, det är inte ett 100% nytt album i och med att bandet använt några gamla låtar och spelat in på nytt men det känns nytt. Jag skulle definitivt köpt det om jag var du.

HHHHHHH