Pretty Maids
Motherland

Pretty Maids överraskade mig väldigt positivt med sin liveskiva 'It Comes Alive' förra året då de inte bara motbevisade min skepsism mot bandet utan även mot att göra bra liveskivor. Nu är de här med första studioskivan som jag tar på mig att recensera, och jag har gjort det enbart för jag vill ge dem en chans att bevisa sina kvalitéer även på en studioskiva.

'Motherland' är första studioskivan sedan 'Pandemonium' som släpptes 2010 och den trettonde fullängdaren Pretty Maids släpper. Skivomslaget pryds av en djävulsliknande figur i förgrunden och en mindre snubbe som når denna upp till fotknölarna ungefär. Färgerna är postapokalyptiskt grå och detta återspeglar sig även i bandets ljudbild som är arg och mörk. Inga medlemsbyten har skett sedan liveskivan, däremot gör bassisten Rene Shades sitt första studioalbum med bandet och kanske är det han som bidragit med den moderna känsla och storslagna ljudbild som finns här? Men mer troligtvis är det ett resultat av att samarbeta med Jacob Hansen, en av världens bästa producenter då också 'Pandemonium' hade drag av denna ljudbild även om det här tagits ett steg längre och blivit mycket bättre. Ljudet är otroligt rent och slagkraftigt och varenda ton som yttras av endera ett instrument eller en mun träffar dig som en rak höger i solar plexus - precis som det ska vara.

Eftersom Pretty Maids hållit på i över 30 år nu och släppt tolv studioalbum, sex EPs och tre livealbum kommer det garanterat haglas kommentarer över hur denna skiva låter i förhållande till bandets tidigare utgåvor. Antingen är de i gammal god form, inte alls som förr, sviker sina famla fans feller vad det nu månde vara - förmodligen allt på samma gång beroende på vem man frågar. Men jag tänker inte ens nämna något om det eftersom jag inte har någon sådan relation till danskarna. Jag säger istället så här: vad du får på den här skivan är melodiös hårdrock av gammal klassiskt stuk men med en modern känsla. Framförallt tycker jag att produktionen känns modern med en väldigt fyllig, tung ljudbild och allt det där medan musiken är klassisk hårdrock eller heavy metal enligt det gamla beprövade receptet fast utan att låta som en stereotyp av 40 års musikskapande i genren.

Ett stort plus tycker jag vi ska ge Morten Sandager på keyboards som lyckas göra detta instrument till något som både fyller bakgrunden och förgrunden på samma gång. Han är till stor del ansvarig för att ge Pretty Maids den där "moderna" känslan i ljudbilden som jag nämnde ovan även om mycket av det kommer från det rena ljudet också. Övriga medlemmar låter också stabila och samspelta på respektive instrument och Ronny Atkins på sång låter faktiskt aningen okarakteristiskt klar i rösten, även om man känner igen hans något smutsiga stämma som nästan känns gjord för att sjunga hårdrock. Ser vi till låtmaterialet känns det också väldigt mycket hårdrock - klassiskt konstruerade låtar med klassisk hårdrock. Överlag känns det ganska vanligt men inte blasé och tråkigt för den sakens skull utan faktiskt hyfsat bra.

Jag är inte den som hyllar musik som låter "som den ska låta" när ett gammalt klassiskt band släpper skivor. Det finns inget sätt som ett band borde låta på, men visst finns det musik som vissa band behärskar bättre än annan musik och för Pretty Maids känns det som att vi aldrig kommer få höra musik som vare sig revolutionerar eller chockar oss. Vissa älskar dem för det - förutsägbarhet är en av människans mest uppskattade egenskaper, i synnerhet när det handlar om hårdrock, och allt som bryter mot det väntade får nästan alltid kritik inom denna bransch. Och visst är 'Motherland' rätt förutsägbar, rätt väntad, rätt alldaglig när det kommer till vad vi är vana att höra från Pretty Maids men den är inte tråkig. Och den är bra! Pretty Maids gör det dem kan bäst på den här skivan och dem gör det bra utan att upprepa sig själva överdrivet mycket och av den anledningen tycker jag att 'Motherland' är värd att titta närmare på - oavsett om du är ett fan sedan tidigare eller inte. Extra intressanta är spåren The Iceman, Sad To See You Suffer och Why So Serious, men det finns mer som är intressant också - som Hooligan, Motherland och mer eller mindre hela skivan för någon dålig låt finns det i alla fall inte.

Allt sammantaget en riktigt bra skiva, kanske har jag varit orättvis mot Pretty Maids tidigare? Eller kanske är det så att det behövs 30 års erfarenhet för att verkligen ligga på topp inom denna bransch? I vilket fall som helst lär jag lyssna fler gånger på 'Motherland' och jag rekommenderar dig att göra detsamma!

HHHHHHH