Band:
Robby Musenbichler - guitar, vocals
Ken Taylor - bass, vocals
Lothar Krell - keys, vocals
Klaus Luley - guitar, voclas
Fritz Matzka - drums
Guests:
Info:
Remastered by: Thomas Neumann
Released 2012-02-03
Reviewed 2012-02-18
Links:
yesterrock
Musikaliskt är det som med tidigare album, medryckande poppig melodiös rockmusik med refränger att sjunga med i. Ganska likt tidigare album på alla sätt men kanske en aning mognare än de två första albumen, det är ett album som på många sätt vittnar om bandets utveckling över de tre albumen, det är inte så stor skillnad men ändå är det hörbart att bandet gjort ett par album. Melodierna känns lite mer självklara och allt är lite mer rakt på utan omsvep, produktionen är lite bättre och den generella känslan är att sett till ljudbilden att detta är ett band på väg mot sin topp och bättre än de varit tidigare. Albumet har sexton spår och klockar in på strax över 57 minuter tack vare bonusspåren som är nya.
Jag tycker att San är bandets bästa album även om det tydligen var deras minst populära när det begav sig, det är väldigt likt Toto som jag tror jag sagt tidigare och det är ett mycket solitt AOR album utan tvekan. Överlag tycker jag att Tokyos material har varit väldigt bra men samtidigt har det inte riktigt övertygat, eller riktigt nått den där toppen och trots att San är bättre än vad de gjort tidigare tycker jag inte heller att det spåret uppnår den där riktiga toppkänslan. Det är väldigt bra och medryckande men samtidigt inte riktigt det där knivskarpa albumet som skär genom ditt medvetande och planterar ett spår där som blir kvar för gott, som den bästa AORmusiken gör. Dock helt klart 57 minuter av trevlig förströelse.
Med San tror jag också att vi kan avsluta Tokyos återutgåvor och vi gör det med den bästa av dem och värdet att återutge dessa album på CD tycker jag helt klart är värt besväret, speciellt när det inte är släppt på CD tidigare och det är definitivt bra nog för att tilltala många lyssnare. Jag har väl inte riktigt hittat något favoritspår på albumet men det är en väl sammanhållen helhet och även bonusspåren känns mer lyckade den här gången än de gjort på något av de tidigare återsläppen.
San är en trevlig bekantskap, kanske inte så bra som man kan hoppas med den potential som verkar ha funnits i bandet men aldrig riktigt nått fram. Trots att det inte är så bra som det skulle kunnat ha varit är det ändå ett album som är kul att lyssna på och känna att man gärna sjunger med i låtarna, dock kommer jag inte ihåg alltför mycket av albumet sedan när det tar slut trots att jag sjungit med i mycket av det. San är ett trevligt album, väl värt att kolla upp.
HHHHHHH
Föregående recensioner:
Nightqueen - For Queen and Metal
Epica - Requiem for the Indifferent
Story of Jade - The Damned Next Door
Föregående artiklar:
Epica
Journey
Rage