Tokyo
Fasten Seat Belts

Tysk-österrikiska Tokyo får ännu en av sina tidiga åttiotalsklassiker återsläppta, denna gång deras andra album Fasten Seat Belts. En fyndig titel som indikerar att här kommer det att gå undan, eller vara så fantastiskt att du nog behöver säkerhetsbältet på. Inspelades under det tidiga åttiotalet och släpptes 1982 vilket förstås är så länge sedan att utgrävningar krävs för att komma fram till vad som skedde då, men under en sådan utgrävning hittades en vinyl med detta album som nu med hjälp av några kompetenta snubbar återställts och sedan mastrats om för att ges ut på den mer moderna CD-skivan för första gången. Tydligen ska alla tre av bandets tre första album återutgivas på CD för första gången, debuten har redan släppts och recenserats av oss.

Keyboarddominerad melodiös rockmusik är vad det handlar om, med medryckande refränger och melodier ämnar det skapa musik som söker kvarstå i vårt medvetande under lång tid framöver. AOR skulle vissa vilja kalla det och jag har sett flertalet skribenter liknande det vid Toto, en jämförelse som kanske inte är helt vilsen. Väldigt melodiöst och välputsat kan det också med lätthet sägas vara, vi kan också säga att det är ganska tidlöst, om debuten hade väldigt mycket känsla av åttiotal så kan den här sägas var betydligt mer tidlös. Ljud-bilden är relativt modern och remastringen kan kanske ha gjort sitt för att det ska låta fräscht, men jag tycker att ljudbilden är mycket kompetent sammansatt. Precis som på bandets debut i återutgåva finns det ett gäng bonusspår, dessa är mestadels demoinspelningar från tiden då albumet utgavs men också en nyinspelningen av albumets första spår Keiko. Tack vare ett gäng bonusspår har vi en timmes speltid och sexton spår, 43 minuter om du struntar i bonusspåren.

Bättre än debuten skulle jag vilja säga att det är bättre än bandets debut, flera riktigt bra låtar precis som i debuten men i detta sätbältsfall är albumet betydligt mer sammanhängande, det känns mer enhetligt än debuten och framförallt mer moget. Produktionen låter bättre, låtkvalitén är ganska jämbördig men de sämre spåren känns bättre på detta album än de gjorde på debutalbumet. Bonusspåren känns inte alltför spännande dock och känns lite grann som att vi hade kunnat vara utan, de har en sämre ljudbild och känns allmänt betydligt tråkigare än de ordinarie spåren.

Det är ett bra album, kul att lyssna på, inledande spåret Keiko tillsammans med femte spåret World of Promises kan sägas vara de riktiga höjpunkterna på ett bra album. Allt är dock inte helt frid och fröjd, albumet blir lite väl långt med en timmes speltid men man kan ju alltid strunta i att spela bonusspåren och då blir ju frågan en helt annan men även om man gör det finns dessa spår där och albumet slutar ju inte automatiskt där. Dessutom ska ju albumet som helhet bedömas, inte hur det kan bli efter eget modifierande och det är ett bra album som pågår lite väl länge och innehåller ett gäng helt meningslösa bonusspår som inte tillför ett dugg.

Ett trevligt album som nu alltså äntligen får se dagens ljus i CD-form, en utgivning som definitivt känns motiverad även om jag önskat att de kanske skulle ha givit ut den i ursprunglig from såsom de flesta album som återutgives på Yesterrock faktiskt släpps. Definitivt också ett väldigt roligt och bra album att lyssna på, det fungerar i bilen såväl som i vardagsrummet eller på festen. Dessutom känns det inte så daterat som viss musik från denna tidsålder.

För att sammanfatta allt i en mening: ett riktigt bra album som har en del onödiga bonusspår som sänker intrycket lite.