Painted Black
Cold Comfort

Målad svart heter detta portugisiska band som vi uppenbarligen lyckats ignorera under en lång tid. Albumet släpptes i Portugal 2010 men tydligen i digitalt format i september 2011, så jag är inte så långt efter som det kan verka av släpp-datumet. En sovande donna i sin kalla bekvämlighet är vad omslaget visar på och av det att döma skulle man kunna gissa på att det handlar om AOR men det är ingenting promobolaget som gav oss nedladdningen av albumet sysslar med så jag förstod förstås att så inte var fallet. Men de ska vara väldigt uppskrivna av kritikerna men inte riktigt fått den spridning de förtjänat med sitt album och nu är det alltså dags för albumet att nå ut till en större publik, om vi ska tro propagandafolket.

Musikaliskt är de lite dödshårda men samtidigt lite gotiska och atmosfäriska, ett ganska stort djup och vemod kanske man kan säga att det står att finnas i albumet. Doom metal är ett epitet jag sett satt på bandet också och det kan väl även det sägas vara realistiskt, tempot är ganska lågt och det är inte så tungt heller egentligen. Lite vrål blandas med typisk gotisk sång, i stil med Edlund I Tiamat eller Ville i HIM. Lätt att ta till sig är det också eftersom det är relativt okomplicerad musik som inte tar ut några större svängar under de femtiofem minuter albumet pågår. Åtta spår är vad albumet innefattar, variationen under dessa åtta spår är hållen inom ett tema men man kan säga att den är ganska hyfsad, mer varierad än dyngan som hörs från mina irriterande grannar.

Jag tycker att detta är ett ganska bra album, det är lätt att ta till sig eftersom det är väldigt okomplicerad musik vilket jag tror är en anledning till att det fått bra betyg. Jag läser texterna i recensionerna och de speglar inte riktigt poängen albumet fått, ganska bra, välskrivet album med betyget åtta av tio, ganska skum bedömning, åtta av tio är näst intill fantastiskt. Jag gillar vad jag hör på detta album och lyssnar gärna på det men samtidigt griper det inte riktigt tag i mig så trots att jag lyssnat på det fjorton gånger de senaste tre dagarna kan jag fortfarande inte minnas något av albumets detaljer när jag inte lyssnar på albumet. Det enda som egentligen satt sig ur albumet är den sköna melankoli och stämning det förmedlar men ingen låt som direkt sticker ut i både den ena eller andra riktningen.

Onekligen är detta ett bra album, åtminstone säger internetrecensenterna det och dessa brukar ju vara en pålitlig källa till kunskap om musik. Men självklart har de en poäng eftersom det är trots allt bra men jag tycker inte åtta poäng av tio indikerar ett bra debutalbum till exempel, eller ett solitt välskrivet album för den delen, det låter mer som fem-sex poäng. Men hursomhelst så gillar jag som sagt detta album men jag har svårt att verkligen ta det till mig, låtarna är inte riktigt minnesvärda nog och en del är dessutom så långa att de förlorar mitt intresse mot slutet. Det är framförallt atmosfären detta album har till sin fördel, känslan är riktigt bra, sångaren är riktigt bra och de har bra melodier, det enda som saknas för att detta verkligen ska fungera för mig är att sätta ihop de till riktigt bra låtar.

Några pusselbitar saknas för att detta ska bli riktigt bra, eller snarare att bitarna är lite fel sammanpusslade för att det ska nå den absoluta toppnivån men Painted Blacks Cold Comfort är ett välgjort album där det mesta är riktigt bra. Det enda som saknas är en eller två magiska låtar som man minns när man inte spelar albumet.