Age of Woe
s/t

Svenska Age of Woe med folk från band med kul namn som No Hawaii, Massmord, Fredag den 13:e och så vidare ska vara en samling snubbar som gått samman för att utforska ljudlandskapen inom metal- och punkgenrerna. Det låter ju onekligen experimentellt och intressant, men om man sedan tittar på omslaget till den digitala självbetitlade debut EP:n som också finns som sjutumsvinyl är historien en helt annan. Omslaget ser förskräckligt ut och inte i term av att det förskräcker genom att vara skrämmande utan snarare genom att vara skrämmande dåligt. Man kan ju hoppas att något sådant inte är fallet med musiken att den är lika dålig som omslaget, den verkar ha recenserats väl på vissa håll och tilldragit sig en del uppmärksamhet i vissa rockmedier. Själv hade jag dock inte hört något om bandet innan jag fick denna EP och hade inga som helst förväntningar om något när jag började spela densamma.

Det är hård och tung metalcore kanske man kan säga, extremmetall kan också användas, ganska medryckande riffande ackompanjerat av vrålande sång där jag faktiskt tror att sångaren istället för att använda ord bara skriker ut läten. Jag kan ha fel i det sista dock eftersom låtarna inte heter braagl eller gaawl eller något i den stilen utan har riktiga ord som namn. Det skiftar marginellt mellan låtarna i stil men inte nämnvärt mycket och EPn är över på lite över tretton minuter, tre spår får vi och dessa är ganska energiska för det mesta och inte speciellt många platser där det lättar upp lite men i andra spåret The Antagonist finns det lite lugnare partier. Produktionen är stenhård precis som ljudlandskapen och någon som inte är van vid att lyssna på metalmusik skulle nog bara höra detta som ett konstant gutturalt skrik ackompanjerat av oväsen.

Gäääääsp! Och även lite snarkande kommer in när man lyssnar till detta, jag tycker att det inte händer det minsta på denna EP. Det är bara vrålande som låter patetiskt, som en hes grävling på grönbete eller eventuellt en självuppstoppad bäver ur en film. Instrumenterandet är mest bara tungt och det känns som att allt bara blir statiskt och framförallt sövande att lyssna på då det mest bara blir en kompakt ljudkuliss. Ärligt talat vet jag inte heller vad jag skulle vilja höra från Age of Woe för att utveckla detta till något som är värt att spendera sin tid att lyssna på, jag har svårt att se så mycket annat än att det saknar variation och är sövande. Sången är dessutom för dålig för att jag någonsin ska kunna få en mer positiv inställning till detta band. Så ärligt talat är nog det bästa sätt för detta band att utveckla sig till något bättre att byta ut sångaren och försöka variera sig lite mer, allt behöver inte vara tungt och hårt då det bara blir en kuliss av ljud som aldrig riktigt kan tilltala.

Så om ni gillar enformig och enkom vrålande, arg musik har jag en EP här som ni alldeles säkert kommer att uppskatta väldigt mycket. För er som gillar er musik kreativ, varierad och musikalisk kanske inte kommer att finna detta lika intressant. Age of Woe känns som ett väldigt argt band men det verkar som att de i sin ilska glömmer bort allt annat i sin musik.