Sir Reg
A Sign of the Times

Irländsk-Svenska Sir Reg verkar ha hyllats runt om där de recenserats vilket dock inte är i några större medier och det mesta verkar ha recenserats på keltpunkrocksidor eller vad de nu ska kallas. De flesta hyllar oreserverat musiken så onekligen måste det ju vara ett spännande band detta keltiskt inspirerade punkrockband som involverar fioler och liknande för att skapa en irländsk/keltisk anda. Sådär på utsidan så har de ju ett spännande omslag och keltiskt kan ju alltid vara spännande, även om jag har att hittills finna något keltiskt band som är riktigt fantastiskt. Kanske kan Sir Reg råda bot på den saken, de ska ju vara bättre än de band som hela tiden namnges i samband med detta band, åtminstone om vi ska tro recensenterna jag hittat. Om ni undrar varför jag recenserar albumet så sent så är det för att jag inte haft tid att få klart recensionen tidigare eftersom jag hela tiden har massor av album att recensera, men nu har de fått tillräckligt många genomlyssningar för att jag ska känna att jag kan analysera deras musik.

Ganska enkel och rak musik, punkrock i grund men med undertoner från keltisk musik där de har givit lite utrymme för fiol och faktiskt till och med har en violinist i bandet. Låtarna är förutom den lilla kryddan en ganska typisk punkrockanrättning med låtar som är ganska rakt på utan några krusiduller eller konstigheter, musik som är lätt att komma in i och ganska lätt att ta till sig. Ofta är tempot ganska högt, sången är av punkrockstuk skulle jag vilja säga och med för genren bruklig irländsk dialekt på det engelska språket. Överlag skulle man kunna säga att det är keltisk punk, inga konstigheter, produktionen är som modern punk, låtarna är punkrocklåtar och sången är typisk punk med irländsk brytning. Albumet har elva spår och det tar exakt 42 minuter att spela dem om man ska tro mitt musikspelarprogram, 42:05 om man ska tro distributören av musikfilerna.

Punkrock har aldrig varit något favoritgenre för mig och ytterst få band jag hört har faktiskt tilltalat mig, Sir Reg har några fina låtar och partier men som helhet känns A Sign of the Times ganska mycket som tiderna faktiskt är i musikvärlden där den mesta musik känns okej men intetsägande vilket är ungefär vad Sir Reg också känns som. Det är välgjort och allt det där och låtarna är väl schyssta för vad det är men det krävs mer än lite irländsk brytning och en fiol för att förkläda vanlig punk i någonting som förnimmer om något bra. Det är inte så att jag rakt av hatar detta album, det är okej men knappast något jag ens överväger att lyssna på eller känner mig speciellt lycklig över att lyssna på när jag väl övertalar mig till att lyssna på det. Recensionerna skvallrar förstås om att jag kan ha fel, men å andra sidan känns dessa mest som det är av fans av keltpunk vilket förstås inte direkt är en stor grupp Hallowedläsare.

Så, än en gång vänder jag mig emot vad andra recensenter säger och konstaterar att Sir Regs andra album inte är något mästerverk och att de inte tack vare sin kvalitativa musik förtjänar mer uppmärksamhet än de får, snarare tycker jag att A Sign of The Times känns som ett en och en halv timmes lyssnande på en samling ganska trista låtar. Vänta nu - säger du uppmärksamma läsare - var inte albumet bara 42 minuter långt? Visst var det, är mitt svar men det känns som att det tar en och en halv timme att spela sig igenom för att det är så segt.

Med andra ord anser jag att detta album är ett stort slöseri med tid att lyssna på, titelspåret är dock lite roligt att lyssna på men sedan tröttnar jag. Om albumet är ett tecken på Sir Regs tider så säger jag att deras tid är ute nu.