Demonic Slaughter
Revelations of Death

Det här bandet är så underground att de inte ens har en facebooksida, skrev en recensent jag hittade på nätet om detta band och deras senaste album Revelations of Death som är deras tredje. Det måste betyda att vi på Hallowed också är otroligt underground eftersom vi inte heller har någon facebooksida men på något vis tror jag att vi är större än Demonic Slaughter åtminstone om man tittar på antal besök på deras teaservideo för detta album, den siffran slår vi snabbt. Men det var ju kanske inte vem som var mest underjordisk det skulle handla om i denna recension, utan Demonic Slaughters tredje album. De släpps på Hellthrasher Productions som är ett ganska nytt bolag som specialicerar sig på brutalare musik och har kvalitetsakter som Decaying i sitt stall. Demonic Slaughter är från polen precis som bolaget och har ett väldigt spännande albumomslag med lite död och spöken snyggt illustrerat, synd bara att det förstörs med den för genren standardiserat töntiga loggan.

Underjordiskt var ordet som var på tal och vi kommer tillbaka till den saken när vi ska beskriva det musikaliska också. Det är svartmetall som säkerligen är inspelad i Vaders jordkällare, och då menar jag inte Darth Vader för som alla vet har han ingen jordkällare och dessutom är han ingen riktig person. Det är smattrande trummor och ganska typiskt svartmetallriffande gitarrer och en allmän känsla av primitivism smyger sig in när man lyssnar. Sången är ett lågmält låtande som ofta går väldigt långsamt i förhållande till riffandet vilket gör att den känns ganska sävlig och skapar en brytning i jämförelse med musiken. Det försöker nog vara ganska brutalt men de många låtande och så snabbt smattrande trummor och strängbändandet gör att det smälter samman ganska mycket till en massa och därmed känns ganska ofarligt, lite grann som folkparksmusik. Det finns dock en del kusliga mellanspel och en del talade partier som skapar en väldigt mörk stämning mellan de ”brutala” låtarna som är nio till antalet och dessa tar ungefär 35 minuter att spela sig igenom.

Det talas om solid svartmetall och så vidare bland de recensioner jag hittat, dock verkar alla dessa recensenter väldigt insnöade på svartmetall och helst sådant som verkar mer primitiv än det andra så det är svårt att säga så mycket annat än att de som gillar primitiv svartmetall finner detta okej om de är recensenter. Personligen ställer jag mig en aning tvekande till att så många av dessa underjordare läser vår publikation, jag tror att vi mer tilltalar de med en allmän hårdrockarinställning men eftersom vi tar oss an all musik vi får kan vi ju inte bara kasta bort det bara för att vi inte är lika insnöade på den primitivaste och underjordiskaste svartmetallen vi kan hitta. Det leder i och för också till att sådana recensioner blir svåra att ta på fullt allvar som fan av just den musiken vilket är anledningen till att nämna uppfattningen om vad recensenterna i allmänhet tycker.

Jag kan inte säga att jag tycker att detta är bra, det finns några kul partier men det är mest mellanspel men så finns det enstaka partier där jag tycker att bandet faktiskt lyckas skapa något som låter ganska bra. Dock blir det alltsomoftast bara en enda massa av ljud, vilket gör att det inte känns tungt, det känns inte brutalt, det blir inte något som griper tag i en utan det blir bara lite oväsen och med så sävligt seg sång som detta album dessutom har måste jag säga att för mig känns det en aning parodiskt. Kanske är det tanken, att de ska vara parodiska med sin ”vi vänder oss mot allt modernt”- och ”vi vill vara så underground det bara är möjligt”-inställning. Jag betvivlar dock att så är fallet och antar att de faktiskt tycker att de låter brutala och våldsamma men faktum är att musik som denna inte ens skrämmer kakor.

Omslaget om man bortser från bandlogotypen är albumets stora behållning, annars känns det mest som ett skolbygge eller någon annan form av byggprojekt.