Decaying
Encirclement

Skyttegravsmetall handlar det om när Decaying kommer tillbaka med sitt andra album på mindre än ett halvår. Omslaget vittnar om att albumet tittar närmare på krigets alla händelser, precis som skedde med debuten Davastate som jag var ganska positiv till och konstaterade att finnarna skapade primitiv dödsmetall som faktiskt var bra så med viss förväntan måste jag säga att jag tog mig an detta. Omslaget är ett lyft kan jag konstatera utan att sträcka mig några längre sträckor. Och det är bandets andra album så kanske har det mognat sedan debuten, samtidigt har ju många svårt med det andra albumet så det kanske inte är helt svart på vitt att mer mognad gör det automatiskt bättre, dessutom kom ju debuten för ganska kort tid sedan.

Det känns lite grann som att Encirclement tar vid där debuten slutar, som en logisk fortsättning från avslutningen på Devastate till första spåret på Encirclement. Den aggressiva, tunga och brutala, klassiska dödsmetallen känns väl igen från debutalbumet och musikaliskt har inte mycket förändras, de där riffen bandet bjöd på i debuten finns här också, ljudbilden här hård och tung utan kompromisser som det så fint heter i branschen. Sången är uteslutande vrålande men ändå ganska varierad i sin brutalitet, låtarna i sig är också hyfsat varierade för att försöka underhålla lyssnaren under den timme och fem minuter som albumet pågår, det är tio långa spår som finns på detta album.

Jag tyckte debuten var primitiv dödsmetall som faktiskt låter bra och som faktiskt ger den känsla jag tycker dödsmetall ska ge och egentligen gör Encirclement samma sak, det stora problemet för Encirclement i mitt tycke är att den inte utvecklar bandets ljudbild speciellt mycket och det känns mer som en andra skiva för Devastate. Det är bra det mesta, det finns några partier som blir sådär dödsmetalltöntiga men det mesta tycker jag fungerar väldigt bra och speciellt de snygga riffen bandet bjuder oss är riktigt kul att lyssna till. Kanske en lite mer komplett historia än debuten men den erbjuder inte speciellt mycket mer och frågan är om bandet kanske skulle ha tagit sig mer tid, skrivit mer musik och haft en tuffare urvalsprocess för ett annat problem än likheten med debuten är att albumet känns lite väl långt och inte riktigt håller för den timme det pågår, så varierat är det inte.

Ett av de mer intressanta primitiva dödsmetallbanden är de Decaying men jag tycker nog att det inte jobbat igenom Encirclement tillräckligt och i slutändan blir det tyvärr ett ganska ordinärt album som inte riktigt lever upp till de förväntningar jag kunde ställa efter den intressanta debuten. Den är ungefär lika bra som debutalbumet och innehåller ungefär samma saker så det känns kanske inte som ett helt nödvändigt album men det är ganska bra.