Veonity
Elements of Power

Det blir inga överraskningar när Veonity bjuder på ett nytt album, det är ungefär samma sak som de senaste två albumen jag skrivit om när det gäller det svenska bandet. Jag skriver om Tristan Harders’ Twilight Theatre denna dag också och har många gånger konstaterat att de två låter väldigt lika och att det är lätt att blanda ihop. Men så låter power metal ofta ganska identisk eftersom väldigt få av genrens band vågar tänka nytt eller fritt. Veonity släpper med detta snyggt omslagna album sitt femte och de jag hört låter i stort sett exakt likadant, så fansen lär känna igen bandet.

Klämkäck power metal, jag nämnde Harders’ Twilight Theatre, skillnaden mellan de två är att Veonity är lite tyngre och kanske har en lite mer modern ljudbild. Men det är lika löjligt klämkäckt med körade refränger och trummor smattrande likt en maskin, så överraskningarna lyser med sin frånvaro även om jag gissar att Veonity nog inte gick för att förnya sig utan snarare för att låta som de alltid gjort. Personligen avskyr jag när saker står fast enligt hur de alltid låtit, det behövs alltid dynamik och förnyelse och uppfräschning för att hålla någonting relevant över tid. Allt som står och stampar på samma ställe tenderar till att bli tråkigt efter ett tag.

Det är lätt att tycka om vad Veonity gör och deras gamla fans lär uppskatta detta nya alster, speciellt om de hoppas på att höra samma album igen. Jag tycker väl själv att det är ett ganska underhållande och framförallt medryckande album, men det är samtidigt ganska tråkigt då det inte erbjuder oss någonting som känns vare sig spännande eller fräscht. Jag har hört Veonity förr och de imponerande knappast då heller, däremot gör de inte något dåligt – de kör på enligt ett beprövat format, kanske vågar de inte misslyckas men då kommer de heller aldrig att lyckas.

Man kan både ha och mista detta album, det är medryckande och ganska bra producerat men det är knappast så imponerande att det lär gå hem hos någon konsthandlare. Man kan lyssna på Veonity men man bör inte förvänta sig något speciellt, då kanske man faktiskt kan gilla vad bandet har att erbjuda. Det femte albumet är ungefär som de tidigare, varken bättre eller sämre.

HHHHHHH