Sabaton
Heroes

På Västfronten Intet Nytt heter Erich Remarques kända krigsbok från 1929 som blivit en av de mest uppskattade verken om första världskriget. Mer än 80 år senare används den fortfarande på skolorna för att visa på krigets baksidor och hemskheter men frågan är om inte Sabaton är en lika känd historieberättare från världskrigstiden, i alla fall inom hårdrockskretsar. Nu är de tillbaka med en ny skiva om världskrigen efter att ha djupdykt i svensk krigshistoria på senaste albumet och även musiken är tillbaka där vi känner igen den.

Efter att ha bjudit på lite nya idéer med 'Carolus Rex' känns det som att 'Heroes' har gått tillbaka till där man var med 'Art Of War' och 'Coat Of Arms' och personligen känner jag att den här skivan hör mer hemma i kronologin om den kommit i samband med dem. Det var inte bara att bandet gjorde en alternativ inspelning med svensk lyrik som skiljde 'Carolus Rex' från skivorna före, det var även delar av musiken som skiljde sig och jag kan faktiskt inte se någon anledning till att man inte tagit tillvara på det och byggt vidare på det, utan tagit ett musikaliskt steg tillbaka på 'Heroes'. Visst kan jag förstå tankegången, merparten av bandet har bytts bort och de vill inte förändra sig allt för mycket ifall det inte skulle gå hem hos fansen som kanske skulle lägga skulden på bandets nya medlemmar. Men att gå bakåt är aldrig ett bra alternativ.

För mig spelar det egentligen ingen roll om Sabaton spelar som de gjorde på 'Carolus Rex' eller albumen innan - jag har ingen favorit, men jag har aldrig uppskattat när band inte försöker förnya sig själva. Steg tillbaka är trots allt alltid steg tillbaka och det Sabaton gör på 'Heroes' är just att ta ett steg tillbaka. Borta är de karolinska mångmannakörerna, kvinnliga sånginslagen och tempoförändringarna. Kvar är keyboardmelodierna (trots att de inte längre har någon på klaviaturen), pampigheten och fånigheten. Tillbaka är, som sagt, världskrigsteman och de lättsmälta, trallvänliga låtarna i hypertempo. Som t.ex. inledande Night Witches.

Precis som med Takida måste jag säga att jag är lite förundrad över Sabatons framgångar. Det är inte bara det att de har väldigt kontroversiellt udda val av sångare (vilken ju förklarar sig av att sångarna har huvudroller i banden) utan även det att de lämnade väldigt tveksamma första intryck. Sabaton såg ut som ett gäng pajaser som verkade ironisera hela hårdrocksgenren första gången jag såg dem live, bara det att de var fullt allvarliga och inte ironiserade någonting. Skillnaden mot några år senare när de stod på scen efter att ha börjat släppa skivor var enorm men fortfarande kändes de lite som muppar med sina krigsteman och militärkläder. Att man spenderade över 70 veckor på albumlistan med 'Carolus Rex' blev den ultimata smällen på fingrarna över hur dum man varit som avfärdat dem i deras begynnelse. Nu kommer alltså skivan som ska följa 'Carolus Rex' framgångar och frågan vi alla ställer oss är naturligtvis om de kan överträffa den skivan med en skiva som stegar tillbaka till det bandet gjorde innan den?

Nej, jag har svårt att tro det. Jag har svår att tro att 'Heroes' får platinacertifikat och spenderar över 70 veckor på albumlistan. De kanske når topp 3 på albumlistan även denna gång, kanske till och med får sin efterlängtade förstaplats och den hyllas säkerligen av bandets fans, men det här är på något sätt bara en power metal-skiva. Den bryter inte nya marker, den gör inget speciellt och den låter egentligen inte särskilt mycket bättre än de album som varit bandets tidigare mest hyllade skivor. Egentligen var nog det där orättvist mot bandet, 'Heroes' låter absolut bättre än skivorna före 'Carolus Rex' - som jag i första hand tänker jämföra den med - men den låter inte särskilt annorlunda, det är fortfarande samma typ av låtar spelade på i stort sett samma sätt. Mer tekniskt, mer genomtänkt och med starkare attraktionskraft men i grund och botten samma sak.

Jag tycker 'Heroes' är Sabatons kanske bästa skiva så här långt, men jag tycker också att den är en stor besvikelse. Den är inte en besvikelse för att den inte är en "Carolus Rex 2" utan det är en besvikelse för att det är en "The Art Of Arms" eller "Coat Of War"… 2. När man tar ett steg bakåt brukar kutym vara att ta två steg framåt, det har dock Sabaton glömt. Och därför känns hela skivan bara som ett enda stort På Sabatonfronten Intet Nytt.

Fotnot: Bästa låt på skivan är Far From The Fame. Håll er borta från låt fem och sex.

HHHHHHH