Sabaton - The Art of War 2008

Sun Tzu Says: Stop making fun of my name, for fuck sake!

Det tror jag i alla fall att den stackars kinesiske krigsexperten skulle ha sagt efter att ha hört misshandeln av hans epos från Falugossarna i Sabaton. Skivan, som börjar med ”Sun Tzu Says…” yttrat av någon halvneutral kvinnoröst, är nämligen närmast ett hån mot allt som Asiatisk stridskonst heter. I min mening kunde de för det första ha slutat med prat efter introt, men mellan så gott som varje låt dyker denna melankoliska kvinna upp och läser någonting från boken bandet använt som inspiration.

Det är ett ambitiöst projekt detta. Bandet har legat i djupstudier för att läsa in sig på det boken handlar om för att göra en konceptskiva av högsta kalliber. Men det blir ett skämt – både lyriskt och musikaliskt. Konceptet hålls till nollo, för vad tusan har en flera tusen år gammal bok om stridskonster att göra med ”panzerbattalison”? Och personligen tycker jag det skulle ha känts mer rättfärdigat mot boken (konceptet) om bandet åtminstone försökt låta lite orientaliska, lite asiatiska (kanske t.o.m. kinesiska) när de skrivit musiken istället för att köra på sina hejdundrande keyboards och magplaskartade power metal.

Med det sagt så kan vi gå in på vad det är för skiva…

Första låten efter introt, kallad Ghost Division, är faktiskt väldigt bra. Jag säger faktiskt för jag har inte särskilt stora förhoppningar när det gäller Sabaton – de har för mig alltid låtit identitetslösa, sterila, tråkiga och fullständigt ointressanta. Här bränner bandet på med spejsade keyboards, tunga gitarrer och bra ös. En riktigt fin låt och den lovar verkligen mycket för fortsättningen. Och då menar jag MYCKET, men det är löften som aldrig ens är nära att infrisas.

Jag vill inte säga att jag somnar av det, men jag gäspar definitivt fler än tre gånger och jag tycker aldrig skivan ens glöder till efter Ghost Division, ännu mindre tänder till. Den faller stadigt i kvalité allt eftersom varje låt återvinner samma koncept i olika former, men framförallt för att tempot sjunker och bandet inte ens verkar ha några bra idéer att väga upp detta med (möjligtvis med undantag för lått 11, The Price of a Mile).

Sabaton spelar med väldigt mycket keyboards och väldigt snabbt. Dessutom har de högt mixade bastrummor men konstigt nog lågt mixad bas. Gitarrerna har okej distning men gör inga utspel som får en att ”wowa” eller ens nynna. Vad de gör riktigt bra är att mixa ned sången så mycket som de gör, för herr Brodén har verkligen en röst som brister och det lyckas man i alla fall dölja ganska bra. Motreaktionen av detta blir dock att det är väldigt mycket musik och att texterna och ”sjunga med” möjligheterna försvinner i en något grötig helhet.

Det råder förmodligen delade meningar huruvida Sabaton är bra eller inte. Jag personligen tycker det finns mängder med bättre band i genren om man nu gillar Sabaton. Musiken är alldeles för enkel och gör inte direkt någonting uppseendeväckande och intressant. Jag tycker Ghost Division är en bra låt (riktigt bra till och med, gränsöverskridande och mångbottnad) och den kommer bli en riktig höjdare live, men det känns mer som ett korn en blind höna har träffat rätt på än ett band som visar upp vad de kan. Det är jätte bra mixat och ljudet är kanon, men jag har tråkigt när jag lyssnar på detta, det blir alldeles för enformigt och framförallt är låtarna för oengagerade för att jag ens ska höja på ögonbrynen.

Sabaton gör okej power metal för fans av genren, men jag ser bara inget gränsöverskridande lyssnande med dem (förutom då nämnda låt). Har mycket svårt att ”the average Darin fan” kommer gilla detta eller ens fans av andra metalgenrer. Men de är helt okej på vad de gör och skivan tilltalar med största sannolikhet bandets tidigare fans, likväl som en hel del andra powerfantaster.

Lägger ni pengar på detta får ni mycket prat och mycket keyboards, lite okej partier här och där men mestadels halvdan power metal utan några konstigheter. Skivan dalar allt för mycket i kvalité allt eftersom den spelas för min smak och jag tror jag i fortsättningen nöjer mig med de första 4.15 minuterna av denna skiva, även om jag mycket väl kan tillskriva Sabaton ett godkänt betyg för detta.

HHHHHHH