Band:
Joacim Cans – lead and backing vocals
Oscar Dronjak – guitar and backing vocals
Pontus Norgren – guitar and backing vocals
Fredrik Larsson – bass guitar and backing vocals
Anders Johansson – drums
Discography:
Glory to the Brave (1997)
Legacy of Kings (1998)
Renegade (2000)
Crimson Thunder (2002)
Chapter V:Unbent,Unbowed,Unbroken(2005)
Threshold (2006)
Masterpieces (2008)
No Sacrifice, No Victory (2009)
Guests:
Piano, clavinet and zombie breathing by James Michael
Additional backing vocals by Sam Didier
Female voice in “Patient Zero” by Shanaz
Male voice in “Let’s Get It On” by James Michael
Info
Produced by Pontus Norgren and Oscar Dronjak
Co-produced and by James Michael
Drums recorded at Bohus Studios in Kungälv, Sweden, by Tobias Lindell
Guitars and bass recorded at -s Studios in Göteborg, Sweden, by Pontus Norgren and Oscar Dronjak
Vocals and keyboards recorded at Red Level 3 Studios in Nashville, TN, USA, by James Michael
Mixed at Red Level 3 Studios by James Michael
Mastered by David Donnelly
Released 2011-05-18
Reviewed 2011-05-17
Links:
hammerfall.net
myspace
nuclear blast
Mängder med frågor dyker förstås upp när jag nu utsätts för mitt första Hammerfallalbum sedan Crimson Thunder 2003 eller något i den stilen. Jag kan dessutom säga bara för sakens skull att jag aldrig varit någon större fanatiker av bandet, jag har gillat en del men måste ärligt säga att jag tycker att Glory to the Brave var den bästa skivan, åtminstone till denna skiva Infected spelades hos mig. Jag har inte hört bandets senaste alster så en del fakta kan vara lite sådär förvanskade till följd av detta.
Musikaliskt är det åt power metal hållet, tidigare har Hammerfall varit typiska riddare inom power metal genren med glad och trallvänlig metal med körer och allt det där. Infected är lite annorlunda, den känns lite rakare, lite råare, lite mindre polerad och framförallt lite tyngre. Även om Hector inte finns med omkring skivan så känns bandet fortfarande igen, jag tycker inte att de vandrar alltför långt från sina invanda jaktmarker. Det finns dock som sagt lite nya element, lite nya vapen i bandets arsenal, kanske nya virus som är ute efter att ge oss den infektion som skivtiteln indikerar. Till infected har bandet också en ny producent i James Michael som är känd för sitt arbete med ett flertal kända band, Charlie Baurefield fick lämna över rattarna i och med denna skiva eftersom att bandet sökte något nytt för att hålla liv och energi i sin skaparlusta eller något i den stilen. Produktionen är modern men inte överdrivet polerad, ljudbilden är lite rejälare och råare än vad jag tidigare hört med Hammerfall men som redan noterat har jag inte hört denna skivas senaste föregångare.
Patient Zero heter albumets första spår som börjar med lite larm för att en smitta smiter ut eller något i den stilen och när jag första gången hörde detta spår hade jag inte tittat på låttitlarna så jag trodde och hoppades att det skulle vara ett konceptalbum kring detta tema sedan. Tji fick jag dock i den frågan, men tillbaka till spåret så kan jag konstatera att efter detta dramatiserade introt kommer en riktigt tung inledning på låten, på det viset har jag aldrig tidigare hört Hammerfall och jag gillar verkligen det spåret, det är tungt som tungt vatten men samtidigt är det väldigt melodiöst och för en gångs skulle sjunger Joakim Cans på ett sätt som inte går mig på nerverna. Efterföljande B.Y.H. eller Bang Your Head som förkortningen står för är rätt bra men väldigt mycket, nästan väl mycket kliché för min del. Näste spår är singeln och videospåret One More Time som är en rätt bra låt med skön rytm och energi men videon, snälla någon, vad fan tänkte de? Töntvarning så att det räcker och blir över för videon.
Spår fyra glömmer vi och spår fem glömmer vi ännu snabbare eftersom det är en riktigt patetisk klichérockballad som inte gläder många. Nästa spår är helt annan sak, Dia De Los Muertos är ett av de absolut finaste spåren på skivan och ett av de bästa jag hört med Hammerfall, det har en skön refräng och bra energi, helt klart värt att lyssna igen på. Spår åtta är ett annat under av kliché vilket jag gillar i band som Freedom Call eftersom dessa gör det på ett ironiskt sätt, jag tror inte att Hammerfall gör sin musik med ironi. Sedan är det också värt att nämna avslutande Redemption som är ett annat elegant nedslag bland den riktigt bra musiken, en suverän avslutning.
Infected är en väldigt bra skiva, en av årets bästa och den hade definitivt på allvar kunnat konkurrera med Sirenias gåta om det inte varit för de spår som inte håller måttet. Tyvärr finns det några stycken som inte fungerar för mig alls och det tycker jag är synd med tanke på hur Patient Zero låter, den bästa låt jag hört någonsin med Hammerfall och den skapar en dröm om en intressant konceptskiva, en dröm som inte infrias och istället får vi ett album med några riktigt grymma spår och några spår som inte är så värst långt från att vara bottennapp. Infected är en skiva som visar ett lite mognare, ett lite äldre och ett lite mer intressant Hammerfall.
Kanske har hammaren fallit och istället lyfts en blodig hand mot himlen för att försöka nå friheten, kanske har Hammerfall alltid haft ett virus inom sig, en infektion som bara väntat på att få komma fram och infektera de flesta av oss. I och med infected så har infektionen visat sig, men det är inte så mycket mer än det egentligen. Jag gillar Infected och den visar upp ett Hammerfall som jag gillar mycket bättre än de hammarsvingande, rustningsbärande filurer jag sett tidigare.
Köp den och sprid smittan vidare!
HHHHHHH
