Pentesilea Road
s/t

Det är svårt att inte dra paralleller mellan Pentesilea Road och Fates Warning, Vito F. Mainolfis band gästas nämligen av både Ray Alder och Mark Zonder. Att det sedan handlar om den progressiva metallen gör ju jämförelsen än starkare, det snygga omslaget bör ganska snabbt tala om att det handlar om den progressiva musiken. För er som är lite mer nyfiken på andra detaljer om bandet har vi en artikel från augusti 2021 som kan vara värd att kika lite närmare på. Men vad säger vi då om albumet?

Progressiv metal, eller post-progressive som jag läser i pressmaterialet. Det går definitivt att dra paralleller till tidigare nämnda Fates Warning, inte bara på grund av Alders stämma och Zonders gästspel – de ligger där i närheten stilistiskt också. Men man kan också dra paralleller till andra progressiva storheter som Dream Theater och även Devin Townsend, med flera. Det är ett bra producerat album, sångaren är bra dock ibland med lite stark italienskklingande accent, men inte så mycket att man stör sig på det. Variationen är stor, dynamiken är stark, det är ett album med stort djup, men att sälja in 72 minuter är fortfarande svårt och jag är inte helt säker på att de lyckas då jag tycker att det ibland går lite på tomgång och att de nog hade kunnat kapa lite i speltiden, runt timmen hade de nog kommit undan med.

Men även om albumet är lite överdrivet långt och kan sägas gå lite på tomgång tycker jag att det är ett bra album, en debut som lovar lite mer. Med lite mer våghalsigt kastande av onödiga stycken kan de med största sannolikhet komma att bli ett riktigt intressant band framöver. Jag tycker att det är lysande i sina bästa stunder och kanske att det är allra bäst när Alder gör sångarinhopp som i nionde spåret Noble Art för att ta ett exempel. Och kanske är jag lite snål med betyget, men det blir samtidigt lite svårt att motivera ett högre betyg när det tappar lite för mycket fart som exempelvis i Stains som känns lite trött.

Den som gillar progressiv metal kan säkerligen komma att uppskatta vad Pentesilea Road har att erbjuda, det finns mycket tilldragande i denna skapelse. Det känns dessutom fräscht och underhållande till stor del, och hade det inte varit så att det tog en evighet och lite till att ta sig genom allt så hade jag varit mer frikostig med betyget. Samtidigt är det svårt att påstå annat än att trots fantastiska inslag så är Pentesilea Roads debutalbum nog inte nämnvärt bättre än genomsnittet.

HHHHHHH