On the Loose
s/t

Om man visuellt bedömer framsidan till bandet On The Loose så är den ganska tilltalande i sin sparsmakade stil, och det kan ju vara intressant. Epic Doom står det som genre i min musikspelare och det är en genre som är lite ”hit or miss” tycker jag. Ibland blir det väldigt vasst men lika ofta blir det misslyckad pannkaka. Det i sig gör kanske genren intressant, men det som är pannkaka är oftast tråkigare än det mesta tråkiga jag kan komma att tänka på.

On the Loose beskrivs som en korsning mellan Candlemass och Iron Maiden och det kanske stämmer. Sångaren låter som en förtvivlad Bruce Dickinson med Covid19 och musikaliskt är det väl doomigt i still med Candlemass. Ljudbilden är annars ganska typisk för doomiga band ur Candlemass skola, långsamt, tungt och så vidare. När det gäller On the Loose är det knappast unikt eller fräscht utan känns lite för bekant för att det ska kännas riktigt spännande, och det är lite dåligt med variation vilket gör att 47 minuter känns som 470.

Tar vi Candlemass + Iron Maiden-mixandet som jag läser om så kan jag lätt konstatera att de kombinerar det sämsta från Candlemass med det sämsta från Iron Maiden och skapar ett ganska bedrövligt album. Knappast dåligt på så vis att det är uselt, men det är ett intetsägande generiskt alster som knappast gör någon glad. Visserligen brukar ju doom vara mer för den lätt dystre individen så därför kanske det passar, men bra musik är upplyftande oavsett tematik och On the Loose är motsatsen och därför knappast ett band, eller album, värt att bry sig om.

Jag vet inte riktigt vem som skulle gilla detta, någon som gillar förtvivlade Bruce Dickinsonar kanske? Eller någon självplågare? Det är inte ett kul album, det är ganska snyggt omslag men det är allt som är snyggt med detta album, det är mest en plåga att lyssna på det och det är nog faktiskt roligare att lyssna på målarfärg torka än detta.

HHHHHHH