Band:
Robert Lowe – lead vocals
Lars Johansson – lead guitars
Mats "Mappe" Björkman – rhythm guitars
Leif Edling – bass
Jan Lindh – drums, percussion
Discography:
Epicus Doomicus Metallicus (1986)
Nightfall (1987)
Ancient Dreams (1988)
Tales of Creation (1989)
Live (1990)
Chapter VI (1992)
Candlemass sjunger Sigge Fürst (EP) (1993)
As It Is, As It Was (1994)
Dactylis Glomerata (1998)
From the 13th Sun (1999)
Doomed for live (2003)
Candlemass (2005)
King of the Grey Islands (2007)
Lucifer Rising (EP) (2008)
Death Magic Doom (2009)
Guests:
Info
Live album and DVD
Released 2010-04-23
Reviewed 2010-05-24
Links:
candlemass.se
myspace
nuclearblast
Ashes to Ashes är en liveskiva om strax över en timme som avhandlar några av de mer klassiska spåren från bandets förgångna likväl som några från bandets senaste skiva Death Magic Doom. Kvar i bandet finns inte längre deras mest klassiska röst Messiah Mercolin eller vad han nu heter i efternamn, han har ersatts med Robert Lowe sedan några år tillbaka.
Musikalsikt går det inte så snabbt för Candlemass, de jobbar med pampiga, långsamma och tunga musikaliska stycken där de verkar arbeta för att få fram den där tungsinta känslan. Mörker och dysterhet kanske kan benämnas vara det musikaliska spåret för Candlemass, tillsammans med den massiva känslan av tyngd som de har.
Ärligt talat tycker jag att Robert Lowe är den bästa sångare Candlemass haft, visst nu kommer jag väl lynchas av bandets fans men det är min känsla, jag har aldrig riktigt gillat Messiah, visst har han en stark närvaro på scen men det är inte samma sak som att vara bra. Och en annan sak jag alltid tyckt om Candlemass är att de faktiskt är ett av väldigt få band som låter bättre live än de gör på sina studioskivor.
Trots allt detta hade jag väl egentligen inga större förhoppningar för denna skiva men slogs omedelbart av hur bra det lät och hur väl de framförde de låtar de framförde, och jag kunde snabbt konstatera att Ashes to Ashes faktiskt var en av de bästa skivor som kom i den klump av podcasts jag fick av Nuclear Blast för ett tag sedan.
Nästan varje spår på skivan griper tag i mig som lyssnare och publiken på skivan känns dessutom hela tiden starkt närvarande och jag kan faktiskt känna känslan av att vara där genom hörlurarna, det är nästan till och med så att jag kan se dem spela framför mig.
Mest imponeras jag faktiskt av hur stark sången är, hur den lyfter resten av skivan, hur Robert Lowe med sin stämma bär låtarna från scen fram till lyssnaren och dessutom är hans snack till publiken på en lagom nivå både i längd och innehåll, helt klart en suverän sånginsats på denna skiva.
För mig brukar i normala fall liveskivor med band jag gillar abonnera på tre-fyra poäng och band som är lite under den kategorin brukar ofta få ännu lägre poäng men detta gäller förstås inte Candlemass som onekligen alltid för min del låtit bättre live än de gjort på sina studioskivor.
Jag skulle defintivt inte vilja bränna upp denna skiva och förvandla den till aska eftersom den är riktigt intressant och dessutom väldigt bra och rolig att lyssna till. Jag vill definitivt rekommendera er alla att skaffa denna skiva eller DVDn. Jag skulle nog till och med vilja gå så långt som att säga att detta är Candlemass bästa skiva så här långt. Dock ska jag väl säga att jag inte är något större fan av bandet men med denna nya Lowe på sång låter de faktiskt klart bättre än de gjort tidigare.
Detta är en skiva jag varmt kan rekommendera att inte förvandla till aska trots namnet.
HHHHHHH