Iron Maiden
The Number of the Beast

Genom tiderna har det släppt hundratusentals hårdrockalbum men i den här högen av släppta skivor finns det en liten klick av album som du, jag och alla andra verkligen känner till och känner igen. Och på denna dag för 30 år sedan släpptes ett av dessa, Iron Maidens 'The Number Of The Beast'.

Du kanske vill hävda att det finns många Iron Maiden-skivor som är klassiska, ja kanske till och med de flesta och till viss del förstår jag då ditt resonemang. Fråga 1000 Iron Maiden-fans vilken Iron maiden-skiva som är den bästa och du lär få minst tio olika favoritskivor som svaren hordar sig kring. Men fråga istället riktigt musikkunniga om vilken skiva med Iron Maiden som är den bästa och jag kan garantera att 99% av svaren kommer att vara 'The Number Of The Beast'.

'The Number Of The Beast' är inte nödvändigtvis den bästa Iron Maiden-skivan varken rent objektivt eller rent smakligt, men det är den skiva som betytt mest för Iron Maiden. Det var den första Iron Maiden-skivan med Bruce Dickinson på sång och det var skivan som presenterade bandets så karaktäristiska ljudbild som bandet efteråt spelat vidare på i år efter år och förbättrat och förfinat till de där skivorna som kanske egentligen är bättre, men som rent krasst faktiskt bara är alternativa varianter på detta album.

'The Number Of The Beast' blev Iron Maidens första albumetta, singeln Run To The Hills blev bandets första singel på topp tio, den är certifierad för platinum i tre länder (varav trippel-platinum i Kanada) och guld i ytterligare minst fem. Här i Sverige tog den Iron Maiden upp till en sjundeplats på albumlistan. Titelspåret är en av Englands mest spelade hårdrockslåtar på radio och de flesta kan säkert nynna på låtar som denna, Run To The Hills, Hallowed Be Thy Name och flera av de andra. Totalt åtta låtar fyller albumet och detta utgör 40 minuter med musik.

Iron Maiden har inte blivit världens största heavy metal-band utan anledning. De har flest topp 10-topplisteplaceringar av alla hårdrocksband inom denna utgrening och det kommer sig inte utan anledning. När 'The Number Of The Beast' släpptes var det en smärre chock för världen. Dels med tanke på titeln och omslaget som visar upp maskoten Eddie tillsammans med Djävulen. Dels med tanke på att de uttalat sjunger "666 - the number of the beast" i titelspåret, vilket den tidens religiösa fanatiker naturligtvis trodde var propaganda för herr horn och hans leverne, trots att bandet citerar Bibeln och aldrig tagit sig en satanistisk inställning, åtminstone officiellt. Men även musikaliskt var det en smärre chock. Bandets självtitulerade debut och uppföljare 'Killers' hade haft ett snabbare, råare ljud med en sångare som låg uppe i falsett mest hela tiden. Nu spelade bandet lite mer rytmiskt och tekniskt (utan att spela tekniskt naturligtvis, det är Iron Maiden vi talar om) och den nya sångaren hade en mer fyllig röst som gav ett annat djup i musiken.

Hitlåtarna i all ära, Hallowed Be Thy Name är än idag väl ansedd låt som inte sällan nämns högt upp bland kandidater till den här typen av musiks bästa låtar, men det som gör skivan bättre än de skivor i samma stil som följde är att den dels saknar extrema mastodontlåtar på över tio minuter och dels att den egentligen inte låter likadan någonstans, medan kommande skivor hade oftast 2-3 låtar i exakt samma stil som senare gick och blev singlar när bandet insåg att det var den typen av låtar som gick hem bäst. 'The Number Of The Beast' däremot är och förblir ett körsbär inom heavy metal. En skiva som på extremt många sätt definierar hela genren, fortfarande idag, och som är svårt att förbise när vi börjar rada klassiska metalskivor. 30 år efter skivan släpptes har den sålt i över 14 miljoner exemplar och hört av betydligt många miljoner fler. Det är bara att lyfta på hatten för Iron Maidens mest klassiska skiva - grattis på trettioårsdagen!