Crystal Ball
Crysteria

Bandet med samma namn som ett av Styx tidiga album har varit med ett bra tag nu, det första albumet kom redan 1999. Sedan dess har det blivit tio ytterligare album, Crysteria är deras elfte och senast de hade en titel som började med Crystal blev det oerhört lyckat. Crystallizer från 2018 snurrar fortfarande ganska ofta i min musikspelare, Curtain Call från det albumet är ganska magisk och ett spår jag gärna kan låta snurra ett par gånger när jag sitter och åker bil. Nu är det alltså Crysteria och det har inte ett titelspår som är lika bra som det på Crystallizer men vad ska vi säga om resten av albumet?

Stilistiskt känner vi igen dem, rivig melodiös metal eller hårdrock med mestadels ösiga låtar. Ändå ganska god variation över albumets tretton låtar där vi har två bonusar, 54 minuter känns dessutom inte överdrivet långt även om kortare nog inte skadat. Det finns också lite fräschare stråk, kanske med bidrag av nye gitarristen Peter Berger. Det är också ett album gjort med en sådan självklarhet som bara självförtroende och erfarenhet kan skapa, och de börjar nog alltmer segla uppåt som det bästa Schweiz har att erbjuda när det gäller hårdrock, jag tycker definitivt att de knäcker sådana som Gotthard.

Det finns några låtar på detta album som är så magiska att jag övervägde att ge Crysteria sex poäng trots att Crystall Ball knappast överraskar med något banbrytande. Anledningen till att jag ändå inte ger ett så högt betyg är att Crysteria har några dalar som inte bör finnas på ett album av den kalibern, men när det är som bäst är det hårdrocksmagi av ett slag man ytterst sällan får höra. Make My Day, är magi, men det finns ett par till, What Part of No, och Call of the Wild är ett par exempel också värda att nämna. Jag skrev spekulativt att Crystallizer var Crystal Balls magnum opus och vid den tiden var det nog det, men Crysteria är bättre. Det är ett album som gör ens dag, ett upplyftande verk som förtjänar att höras.

Schweiz kanske vassaste rockband bjuder oss på en riktig höjdare och för den som vill har rättfram och snygg hårdrock är detta album ett måste. Det träffar så ofta helt rätt, som ett slag i fejset eller en spark i skrevet, det är på det hela taget en riktig fullträff och vi lär inte få höra särskilt många bättre album från 2022.

HHHHHHH