Band:
Steven Mageney - Vocals
Scott Leach - Lead- & Rhythm Guitars, Keyboards
Tony T.C. Castell - Rhythm Guitars
Marcel Sardella - Drums
Cris Stone - Bass
Discography:
1999 In The Beginning
2000 Hard Impact
2002 Virtual Empire
2003 HELLvetia
2005 TimeWalker
2007 Secrets
2013 Dawnbreaker
2015 LifeRider
2016 Dèjá Voodoo
2018 Crystallizer
Guests:
Stefan Kaufmann - acoustic guitar & guitar solo
Noora Louhimo - vocals
Info:
Produced, recorded and mastered by Stefan Kaufmann at ROXX Studio in Solingen, Germany
Mixed by Stefan Kaufmann and Mattes at ROXX Studio in Solingen, Germany
Cover artwork by Thomas Ewerhard
Released 2019-08-02
Reviewed 2019-07-17
Links:
crystal-ball.ch
youtube
massacre
Det finns fler fyndigheter kring sifferexerciserna då det är tio låtar per CD, en per decennium där den första är nytolkningar och nyinspelningar av låtar från bandets första årtionde. Den andra är från det senaste decenniet och även här har man gett låtarna nytt liv så inte bara får man ett album med utvalda låtar från bandets långa karriär, man får också uppfräschade versioner av låtarna. Det kan också nämnas att HELLvetia ursprungligen från 2003 har fått en kul video som ni kan se nedan. Skivbolaget Massacre ska också prisas för att de gör hela album tillgängliga på tuben, därför får ni ett par av de senare albumen att titta på också om ni vill spendera timmar på Hallowed.
Klassisk hårdrock med klämmiga refränger och bra fart, ingenting nyskapande utan förstås samma musik som Crystal Ball gjort under två decennier – konstigt vore väl annars. De gamla låtarna mår bra av uppfräschningen och de nya låtarna låter ungefär som de gjort på albumen. Ganska dynamiskt, bra variation men ändå ett väl sammanhängande album som dock kan kännas lite i längsta laget men jag förstår idén så man kan köpa det. Fans av Crystal Ball kommer att uppskatta detta album, och även många andra hårdrockare – det är bra skit helt enkelt.
Men är det något att ha? Där är jag väl lite mer kluven, för mig har Crystal Ball generellt varit uppskattade men inte alltid och detta album är inte lika bra som senaste Crystallizer som jag hellre lyssnar på och det har jag till och med gjort nu trots att jag skulle skriva om detta album. Men visst får vi ett par fina låtar från Crystallizer som Curtain Call som jag tycker är albumets finaste låt. Men det finns en hel del bra låtar och egentligen inte mycket att gnälla på – den som gillar modern melodiös hårdrock ska definitivt ta sig en närmare titt på detta album som fint sammanfattar Crystal Balls nu tjugo år långa karriär.
Jag kan väl säga att det känns ganska motiverat med ett samlingsalbum efter två decenniers musikskapande, och det är ett bra sådant dessutom. Men definitionen av ett riktigt bra samlingsalbum borde väl vara att det är det bästa man kan få med bandet sammanfattat på ett album, och jag måste säga att Crystallizer från 2018 är det enda ”best of-album” man behöver när det gäller Crystal Ball – men du lär knappast bli besviken om lägger dina surt förvärvade pengar på 2020.
HHHHHHH