Crystal Ball
Dawnbreaker

I kristallkulan denna gång, där finner vi en kvintett schweizare som framkallar gryningen över en planet inte långt från sin sol. Melodiösa metalgudar sägs det, sjunde gången är det dessa gudar lämnar sina domäner och vandrar bland oss vanliga dödliga, och de gör det med ett album av intressant utseende. Det känns onekligen spännande detta band som jag aldrig hört förr, det är väl egentligen alltid den bästa utgångspunkten när man recenserar ett album, att inte ha några förutfattade meningar om ett band. Jag försöker alltid ha så få som möjligt och visste därför inte att de var schweizare trots att jag tyckte att de till och från låter väldigt mycket som sina mer namnkunniga landsmän i Gotthard.

Förutom att ibland imitera Gotthard handlar det om melodiös metal, klara refränger ibland låtar med väldigt hymnisk känsla. Låtar av ganska varierad karaktär från ganska raka rockers till fina ballader. Bra djup i låtmaterialet finns, och produktionen är väldigt kompetent där de haft en väldigt namnkunnig producent i Kaufmann som är känd från Accept, han gästar också som gitarrist på ett av spåren. Välgjort rakt av, det hörs att detta är ett kompetent band och ett erfaret sådant. Kanske att man kan anmärka på att låtmaterialet känns ganska konservativt och inte speciellt våghalsigt men samtidigt är det inte alldeles stereotypt så bandet har åtminstone lite av en individuell karaktär. Med bonusspår får vi femtio minuters musik, det tycker jag fungerar helt okej då variationen gör att man inte hinner tröttna alltför mycket även om jag till en början kände det lite som att albumet var lite väl långt men det är en åsikt som åsidolagts alltmer.

Jag gillar detta album, det är väldigt bra rakt igenom med vassa låtar som imponerar. Som redan noterat kan jag konstatera att det kanske inte är det mest innovativa eller annorlunda album jag hört men det är väldigt kompetent genomfört och det finns ett par spår som verkligen imponerar och som man gärna repeterar om och om igen. Definitivt ett album värt att rekommendera för alla som gillar mer traditionell hårdrock. Mycket kul album.

Bäst är låten om flygets pionjärer, bröderna som hade rätt när världen hade fel, bröderna Wright förstås och låten heter The Brothers Were Wright. Låten som följer, Eternal Flame är också riktigt bra och att de inleder med lite Bach gör ju knappast saken sämre. Det är dessa namngivna spår som är vassast men det finns ett gäng till väldigt trevliga spår och inget av dem är svagt så definitivt ett album att titta lite närmare på, speciellt för den som gillar sin musik medryckande och melodiös. Riktigt bra album av denna kvintett, ta er en titt på dem ni också för att de är riktigt bra.

HHHHHHH