Al-Namrood
Worship the Degenerate

Det är ofta lätt att fastna vid att man i flera texter om Saudiarabiska bandet Al-Namrood kan läsa att medlemmarna är anonyma eftersom de skulle kunna dömas till döden om de identifieras. Detta eftersom deras musik är mot religion, hädelse är ju ett allvarligt brott i primitiva länder som exempelvis Saudiarabien. Det sägs att de spelar in sin musik i studior som hålls hemliga i mellanöstern, det är ju i så fall ytterst våghalsigt. Dock tror jag nog att riskerna överdrivs, eller att de faktiskt inte är i mellanöstern, eftersom de trots att de måste vara anonyma och syga med inspelningar och så vidare ändå hunnit spela in och producera åtta album sedan de började 2008, lägg till lite EP, splits och så till detta och det framstår som ett ganska flitigt band. Så antingen finns det gott om studior där man i hemlighet kan spela in antimuslimsk musik i mellanöstern, eller så överdriver de lite.

Deras musik kan beskrivas som black metal med orientaliska inslag, de ges utrymme för den där arabiska känslan samtidigt som det är mörkt och tungt. Ganska fräsch ljudbild. Albumet är också kort med 26 minuters speltid, vilket känns ganska lagom. Det är stilistiskt i samma stil som de tidigare albumen jag hört från dem, det känns väl inte som att de kommer med alltför mycket nytt, titlarna är mer på engelska på detta album, det gör egentligen varken till eller från då sången är så aggressiv och vrålig att man generellt ändå har svårt att höra vad som sjungs. Oftast är det ju känslan snarare än lyriken som spelar roll i denna musikstil. Det är en bra produktion, solid, modern och snygg.

Worship the Degenerate är ett bra album på flera sätt, solitt låtmaterial, fräsch ljudbild och så vidare. Det finns inte mycket att klaga på egentligen, kanske ingenting värt att nämna i större ordalag. På många sätt är det ett album som känns ganska likt deras tidigare, och jag kan sakna ett spår som verkligen sticker ut. Samtidigt är det säkert ett långfinger i ansiktet på religionen, på vissa förespråkare av densamma och så vidare. Kanske får den guds ögon att tåras, det hade ju varit en kul konsekvens. Jag skulle tro att de överdriver det här med risken att dömas till döden, samtidigt är det ju inte direkt utan risk att kritisera vissa religiösa grupper då det finns galna män där som kan hitta på lite vad som helst.

Al-Namrood imponerar genom att konsekvent göra bra och intressant svartmetall, det här albumet kanske dock saknar den yttersta spetsen, svärdet är kanske inte riktigt så vässat som man kan önska. Men visst är det ett kul album och för den som gillat vad saudierna gjort tidigare är det med stor sannolikhet ett album väl värt att lyssna på.

HHHHHHH