Al-Namrood
Enkar

Man kan inte låta bli att tycka om Saudiarabiska bandet Al-Namrood som pekar finger i fejset på både det saudiska etablissemanget och Allah – det bara måste man gilla. Folk som pekar finger åt gud, vilken det än är, förtjänar viss respekt. Att de sedan gör schysst svartmetall inspirerad av musik från mellanöstern gör ju inte saken sämre. Vi hyllade till exempel deras senaste album som släpptes 2015 och jag kan lätt konstatera att detta nya album inte är så tokigt det heller.

Trion som måste hålla sig anonyma för att undgå att bli stenade till döds eller lynchade bjuder på svartmetall med mellanösterninfluenser, atmosfäriskt och hyfsat varierat. Det är inte lika varierat som senast men snyggt producerat och sången är på arabiska vilket är en intressant krydda i sin egen rätt. Det är ett stilistiskt intressant album och ett som den som gillade föregångaren kommer att uppskatta. Jag tänker mest på att det måste vara ganska svårt att spela in svartmetall i Saudiarabien utan att bli upptäckt. Hur kan man ha en studio och spela in den typen av musik utan att någon fattar misstanke? Kanske är det inte så farligt som de säger eller så spelar de in sin musik i andra länder.

Det är ett album som kanske inte når upp i samma nivå som sin föregångare men som fortfarande är ett väldigt bra och väldigt trevligt album. Jag tycker att Al-Namrood fortsätter på den inslagna vägen och det är ett ganska förutsägbart album för den som hört bandet tidigare. Det är definitivt en fördel att de sjunger på arabiska eftersom det är ett ganska argt och brutalt språk, ett av de bättre mörka metallspråken skulle jag nog vilja påstå. De har också ett ganska bra driv och hyfsad energi, det finns definitivt mycket att tycka om när det gäller detta band och detta album.

Inget av spåren står riktigt ut för mig, det blir ett lite jämntjockt album på det hela taget. Och eftersom det inte håller riktigt samma kvalité som sin föregångare så känns det inte som ett lika givet alternativ, men samtidigt är det inte direkt ett dåligt val, speciellt inte om du gillat föregångaren. Kanske är det konsekvensen av att göra förbjuden musik, kanske har de tittat sig lite för mycket över axeln och sneglat på det förflutna och därför inte tagit framtiden i beaktning. Enkar är ett välgjort och bra album men inget som riktigt griper tag i mig som lyssnare.

HHHHHHH