Band:
Thibaud Pontet - drums
Ayman Mokdad - guitar
Rodolfo Lima Sproesser - keyboards
Florian Guidat - bass
Emmanuelson - vocals
Discography:
Venus Syndrome (2020)
Guests:
Info:
Released 2021-10-22
Reviewed 2021-11-27
Att den bygger på samma grund som Dream Theater, det borde kanske inte överraska. Bandet kanske också sneglat på med rymdiga band som Pagan’s Mind, men egentligen erbjuder de väl knappast något nytänkande. Ganska råbarkad sång, hygglig variation, relativ komplex musik som trots det inte känns överdrivet krånglig eller svårtillgänglig. Det är ingen fantastisk produktion eller sångare, men kompetent nog och dessutom ganska bra upplagt med sansad speltid. Finns väl inget större att klaga på egentligen, mer än kanske bristen på fräscha idéer.
Jag läser här och där att de gått från att vara ett coverband till att skapa något eget och hitta en egen rymdigare stil, och på ett sätt stämmer det väl eftersom låtarna är egna skapelser. Samtidigt har de ju inte direkt rört sig speciellt långt från rötterna som coverband och den som vill vara lite elak kan ju faktiskt säga att de mest försöker emulera Dream Theater, det vore inte direkt missvisande sett till stil. Generisk progressiv metal kanske är lite hårt, men de progressiva (dvs nyskapande eller framåtskridande) elementen saknas, så också den kreativa friheten som de bästa banden i genren har erbjudit.
Venus Syndrome kommer antagligen aldrig att göra något större avtryck, men det betyder inte att deras album Cannibal Star inte kan vara värt att lyssna på. Det är ett album med schyssta låtar, bra melodier, hyfsad variation och så vidare. Ganska mycket i samma stuk som Dream Theater även om de kanske tar sig lite längre ut i atmosfären. Cannibal Star fungerar men genren har betydligt mer spännande album att erbjuda och jag rekommenderar att man hellre tittar på något av dem.
HHHHHHH