Primitai
Violence of the Skies

Label: ROAR! Rock Of Angels Records
Tre liknande band: Iron Maiden/Judas Priest/Saxon

Betyg: HHHHHHH (4/7)
Recensent: Daniel Källmalm
Tracks
1.Stars Are My Guide
2.The Uprising
3.The Violence Of The Skies
4.Valley Of Darkness
5.Warriors Of Time
6.Innocent
7.Put To The Sword
8.The Cold Surface Of The Moon
9.I’ll Live Again
10.The Storm Kings
11.The Huntress (CD Bonus Track)
12.Prophecies (CD Bonus Track)


Band:
Guy Miller - Vocals
Srdjan Bilic - Lead and Rhythm Guitars
Scott Miller - Bass and Synth Arr.
Jonathan Warren - Drums
Sergio “Cheko” Pedro Giron – co-Lead Guitar on “The Uprising”, “Innocent”, and “Stars Are My Guide”, all Rhythm Guitar on “Innocent”


Discography:
Through The Gates Of Hell (2007)
The Line Of Fire (2010)
Rise Again (2013)
Night Brings Insanity (2016)
The Calling (2018)


Guests:
Paul Quinn – guitar solo on “Put To The Sword”
Tom Draper – guitar solo on “The Storm Kings” Mladen Pecovic – guitar solos 1 and 2 on “Warriors of Time”
Vladimir Djedovic – synth arrangement and keyboard solos on “Warriors of Time”


Info:
All songs written by Primitai with the exception of bonus track Prophecies, an adaptation of a piece composed by Philip Glass for the soundtrack of the 1982 film Koyaanisqatsi.
Vocal recording, guitar recording, production and mixing by Tom Keech at Cedarfield Studios
Drum and bass guitar recording by Pete Miles at Middlefarm Studios
Guitar re-amping by Lasse Lammert at LSD Studio
Mastering by Alan Douches at West West Side Music
Album cover art by Stan W Decker
Photos by Andrew Rakkan

Released 2021-03-26
Reviewed 2021-03-26

Links:
primitai.com
rock of angels records


read in english

Himlens våld är det Primitai bjuder oss på när de nu anländer med sitt sjätte album Violence of the Skies, och det första man kan konstatera är att britterna har prytt sitt nya album med ett snyggt omslag. Det känns ändå som ett band som har en ganska stark framtoning med gästframträdande från Saxons Paul Quinn och ett par andra gäster dessutom. Stan Decker har stått för omslaget och det är även välbekant bakom mastringen där Alan Douches skött spakarna, men kan det vara något att lyssna på?

Det är ännu ett av de där banden som tittar bakåt. Visst, inget ont om att blicka bakåt för inspiration men det blir mer retro är progression här. Primitai tar inte över stafettpinnen utan tappar den i marken, det blir status quo och stiltje med band som Primitai. Det känns väldigt mycket som klassisk brittisk heavy metal, NWOBHM är ju en bokstavskombination som ofta används och som passar för att beskriva dessa herrars nya album. Iron Maiden, Judas Priest, Saxon, de där banden som brukar omnämnas, det är så de låter – väldigt få överraskningar och det enda som känns modernt är att ljudbilden är fräschare än Powerslave från 1984.

Ett kul heavy metal-album även om det knappast kan påstås vara så värst speciellt eller övertygande ur den kreativa aspekten. Poppigt och medryckande, en del vassa låtar som exempelvis medryckande Valley of Darkness som jag nog tycker är trevligast på albumet gör det definitivt till ett fint album att lyssna på. Speltiden är lite negativt lång med över en timme, sångaren är inte heller särskilt intressant men det vägs upp av bra låtar. Generellt är det ett fint album, definitivt underhållande att lyssna på även om det nog inte kan påstås vara sådär överdrivet minnesvärt.

De trycker på rätt knappar för heavy metal-fansen, men skapar kanske inget nytt för den som uppskattar en mer fräsch känsla i sina nya albumbekantskaper. Man kan kanske säga att Primitai är ännu ett av de banden som säljer déjà vu, och sådana finns det ju en hel del utav i heavy metal genren – Primitai tillhör väl visserligen toppskiktet av dessa band men det är knappast tillräckligt för att göra något större avtryck i musikhistorien. Men visst är det kul om allt du söker är ännu ett medryckande heavy metal-album och du inte känner dig mätt på de tusentals som redan finns.

HHHHHHH