The Waymaker
s/t

Vägmakaren är ännu ett av Christian Liljegrens projekt eller band, han vi hört i Narnia, Divinefire och allt vad det nu är. Bandet väcktes för något år sedan, och för någon månad sedan kom debutalbumet som är självbetitlat. De har inte direkt ansträngt sig för att bygga det snyggaste omslaget, men det är ju inte det som gäller. Lijegren har Jani Stefanovic och Katja Stefanovic som kollegor i bandet och de sägs bygga bombastisk melodiös metal och leverera skandinavisk metal med en ny tvist och debutalbumet är ”all killer, no filler”. Mycket starka påståenden, men finns det verkligen bärighet för dem?

Det är klämkäck modern power metal eller melodiös metal om du hellre vill, kanske lite gospelkänsla. Relativt grandiost och inte speciellt varierat, låter ganska mycket som valfritt Narnia-album eller något annat som Liljegren medverkat på. Att addera Katja ger väl lite mer djup men ytterst marginellt då strukturer och låtkonstruktioner är ungefär desamma. Det är inte ett album som överraskar på något sätt, det känns faktiskt ganska förutsägbart redan från det att man hör första tonen.

Det börjar ganska bra, det inledande titelspåret är medryckande och ganska tilltalande men allteftersom albumet fortgår tappar jag intresset och albumet griper aldrig riktigt tag i mig. Det blir nästan sådär plågsamt klämkäckt mot slutet, ungefär som Liljegrens grejer ofta låter, lismande, predikande, tråkigt – ungefär så känns det och bara inledande Waymaker känns värd att lyssna på. Därefter kommer alltmer tristess och väldigt lite av intresse.

Om man gillar Liljegrens grejer kan det säkert vara värt att lyssna på även detta, det känns som Narnia eller annat valfritt band där Liljegren står bakom mikrofonen. Det känns inte som ett album som bidrar med något av större värde, så om Narnia är trist i dina öron kommer du tycka samma sak om The Waymaker, ”all filler, no killer” skulle jag hellre säga än det jag citerade från presstexten tidigare, och den där nya tvisten vet jag inte vart den tog vägen. Jag skulle vilja påstå att det inte finns en enda vettig anledning att bry sig om The Waymaker när det finns så många betydligt bättre album att välja.

HHHHHHH