Band:
Christian Liljegren - Vocals
Tommy Johansson - Guitar, Keyboards & Backing Vocals
Stefan Käck - Bass
Olov Andersson - Keyboards & Backing Vocals
Rickard Gustafsson - Drums
Discography:
Debut
Guests:
Info
Erik Mårtensson (producer & mix)
Micke Lind (master)
Released 2010-12-03
Reviewed 2011-04-30
Ja, humor kan man ha, men musikaliskt är detta album ett neoklassiskt power metal-album som har en sångare med förkylning. Bandet spelar lika fort som en påse chips försvinner för någon i 200-kilosklassen och försöker låta som Vivaldi med elgitarrer. Gitarrerna står så mycket i fokus att Golden Resurrection nästan glömmer bort att predika om Gud och Jesus och deras fantastiska kristendom och det är just det som gör att Golden Resurrection inte får ligga mot bandsågen utan klarar sig med att ligga under en geringssåg eller figursåg för sin lyrik. Visst stör jag mig på sången och lyriken även här men den står inte i fokus, den är inte viktigare än musiken och anledningen till att skivan släppts - i alla fall upplever jag det så, att Golden Resurrection är ett band som gör musik i första hand och lyrik i andra hand.
Så vad går musiken ut på? Ja, det försöker jag faktiskt förstå själv. För mig känns det mest som en massa melodier som inte kommer någonstans över huvud taget. De spelar fort som Satan och kör en massa meningslöst virtuoseri mellan tonerna men sedan står det mest bara och tuggar under verserna samt refrängerna större delen av tiden. Samtidigt finns det enstaka låtar där det känns som bandet faktiskt har förstått det här med att göra musik, t.ex. Proud to Wear the Holy Cross som, sin otroligt löjliga lyrik till trots, är en ordentlig låt som kommer någonstans och inte bara är en massa läten. Tyvärr är det här ett undantag, alldeles för många låtar är bara en massa meningslös musik med fånig lyrik som står och tuggar utan att leda någon vart. Överlag låter det okej men inget man orkar lyssna på i längden eftersom skivan känns som samma sak hela tiden - spela fort, virtuoseri, tuggande om Jesus, spela fort, virtuoseri, döda en prostituerad, virtuoseri och spela fort som Fan.
I slutänden visar det sig nog att Golden Resurrection faktiskt bara handlar om att sprida en massa propaganda om Jesus, Gud och Kristendomen ändå. De har bara klätt in det lite bättre än Divinefire (musikmässigt alltså, omslaget här är bara patetiskt). När allt kommer omkring så spelar det dock ingen roll - är man inte sugen på att lyssna på en massa tjafs om religion så är inte Golden Resurrection ett band för dig - så enkelt är det bara. Men älskar man power metal lika mycket som Gud och neoklassiska tongångar så är det ett himmelrike som gömmer sig bakom pärleportarna detta band och 'Glory To My King' målar upp. Jag personligen ser det som bortkastad talang att göra musik som i regel låter bra men som sedan inte kan komma vidare därifrån. Vill jag stå kvar på ruta i hela mitt liv har jag nu fått ett alternativ till att bara ha en bok i min bokhylla - jag kan också ha denna skiva. Bibeln och Golden Resurrection är i min mening två utmärkta synonymer till "oförändrad dumhet".
HHHHHHH
