Narnia
From Darkness to Light

Så Narnia är tillbaka med ett nytt album, det kallas From Darkness to Light och innehåller tio spår. Omslaget har en fyr och lite taskigt väder, jag gillar fyrar som ofta är intressanta byggnader – speciellt äldre varianter. Narnias musik har väl däremot inte imponerat, ska väl kanske också tillstå att vare sig filmerna eller CS Lewis böcker om Narnia imponerar på mig. Det är dock inget som påverkar mitt omdöme om detta album då jag förutsättningslöst tar mig an alla album jag recenserar, så också From Darkness to Light.

Poppig och pompig power metal med klämkäcka låtar religiös övertygelse, predikande lyrik och noll kreativitet är vad Narnia har att erbjuda även denna gång. Det räcker med första tonerna i inledande A Crack in the Sky för att kunna förutse hur albumet kommer att låta från start till mål. Det är inte direkt det nyskapande som gör Narnia relativt populära, bakåtsträvande och kristendom tycks också vara lite inne nuförtiden så det kan ju vara positivt för dem. Dem som gillar power metal av det lite pampigare, poppigare och episka slaget kanske kan finna detta tilltalande. Personligen tycker jag dock att albumet är för långt, och det saknar djup.

Det är ett hyfsat album, det känns okej att spela igenom en gång men jag tröttnar ofattbart snabbt och det känns mest betungande att traggla sig genom detta album efter första genomspelningen. Kanske är det de lite tråkiga låtarna eller att albumet är väldigt endimensionellt som gör att jag har svårt att orka ta mig genom det flera gånger. Det känns lite trött, lite fantasilöst om man nu inte räknar allt gudstramsande som fantasi förstås för då finns det ju en hel del men det är samtidigt fantasi som tjatats ut under många hundra år nu så det är ingen speciellt ny fantasi.

Den som gillat Narnias tidigare alster kommer att uppskatta även detta album, det är ungefär samma sak som de andra albumen jag hört från Narnia. Den som gillar väldigt stereotypisk poppig power metal kommer säkert också finna detta ganska tilltalande även om det finns betydligt bättre alternativ i den genren. Jag är redan så trött på albumet att jag inte vill höra någonting utav det igen, och det är inte ens släppt ännu. Det är kanske inte dynga men åtminstone gyttja, därför frisbeekastar jag Narnia åt helvete så kan de begrunda sitt öde och kanske hitta på något lite mer spännande nästa gång.

HHHHHHH