Narnia
s/t

Narnia firar tjugo år i garderoben med ett självbetitlat album som ser dem återförenade med gamle sångaren Christian Liljegren. Det har varit lite tyst kring Narnia de senaste åren och många kanske trott att de krupit så långt in i garderoben att de inte hörts till omvärlden men nu kan fansen dra en lättnadens suck för deras gudspredikande och überpoppiga meloidimetall är tillbaka.

Narnia är ett album som låter ungefär som deras tidigare alster, dock bättre än 2009-års alster eftersom Liljegren är en något vassare sångare än Pasquale som sjöng senast och framförallt på grund av att låtmaterialet är lite mer medryckande än tidigare. Vi bjuds på klämkäcka dängor om gud, jesus och allt vad de heter, snyggt producerat och väl framfört men i slutändan väldigt typiskt för den genre de representerar.

Positivt är att albumet är kort och koncist med bara 39 minuters speltid på nio spår, mindre positivt är ett lite högtravande predikande som till exempel i tredje spåret där det blir närmast pinsamt att höra bandet självutnämna sig till profeter i guds och kristus namn. Det är som så ofta när det gäller hårdrock bättre att inte lyssna det minsta på lyriken, då slipper man kräkas till följd av diverse bristfälliga litterära kvalitéer – och innan ni klagar på mina litterära kunskaper i denna recension kan jag påpeka att gemenerna är ett medvetet val. Jag ska dock inte trassla in mig för mycket i lyrikens snårighet utan nöjer mig med att konstatera att du inte bör har några problem med att bli predikad för om du ska uppskatta vad Narnia har att erbjuda.

Ni som gillar Narnia sedan tidigare kommer säkerligen att finna detta album ungefär lika tilltalande. Att de är mycket mer tilltalande än tramsboken de ofta refererar till är definitivt bra och då och då finner jag mig definitivt tilltalad av bandets musik som i inledande Reaching for the Top för att nämna ett riktigt bra spår. Narnia har dock samma problem som så många andra av dagens band, deras musik sticker inte ut och är inte intressant nog för att man ska ta någon större notis. Det är bra men jag kan på rak arm nämna ett flertal betydligt bättre album i samma genre och för min del kan de gärna stanna kvar i garderoben.

HHHHHHH