Tygers of Pan Tang
Ritual

Tygrarna från Pan Tang är tillbaka med nytt album, ett band som förstås har en hel räcka med album i bagaget. Vi på Hallowed skrev om dem när det släppte deras självbetitlade album 2016, ett ganska bra album men också både harmlöst och idéfattigt. Nu kommer Ritual som inte har ett lika snyggt omslag men det har en fräsigare och mer aggressiv framtoning sett till omslaget. Jag ser dessutom med ett snabbt svep på internet att många recensenter skriver snälla saker om albumet vilket knappast känns oväntat då många nätrecensenter hyllar i stort sett allt som släpps. Men gillar man klassisk heavy metal är chansen ganska stor att man gillar detta.

Klassisk heavy metal ganska mycket enligt formatet med klämkäcka och enkla låtstrukturer. Det bygger på väl beprövade koncept och överraskningarna lyser med sin frånvaro, produktionen känns däremot relativt fräsch och modern vilket är positivt då alldeles för många snöar in sig i det förgångna. Sångaren är hyfsad men inte överdrivet speciell. Variationen i låtmaterialet är väl ungefär som förväntat, det är ett album som ger lyssnarna ungefär vad de kan förvänta sig. Lite ösigare och lite fräschare än den ganska sömniga föregångaren men knappast något som känns på samma sätt i en bredare jämförelse – pensionärsmetall kanske man kan påstå, ”dad-metal” skriver många på webben.

Det blir inte glädjeskutt men väl bekräftande nick och en tumme upp, jag tycker att detta album börjar riktigt bra och fortsätter seden på ett positivt sätt även om det kanske aldrig riktigt lyfter hela vägen. Det är ett solitt album som levererar ungefär vad man kan förvänta sig, inga överraskningar eller ögonblick som får en att haja till och verkligen spänna öronen och sinnena inför en spännande musikalisk anstormning. Det saknas väl det där magiska, det där som lyfter ett bra album till högre höjder – det finns flera bra låtar och en riktigt bra inledande dänga men på det hela taget blir känslan något mer positiv än senast jag skrev om bandet men inte så att det glänser eller sprakar om det.

Ett bra heavy metal-album, som säkert kommer att gå väl hem hos bandets fans som ett av de finare de gjort. Men det är inte så värst speciellt ändå, det finns betydligt mer intressant och spännande heavy metal att hitta och man behöver inte ens leta speciellt länge för att hitta den. Dock är det väl så att dessa äldre farbröder säkert kommer att leva på sitt namn och sin historia, precis som så många andra band med gamla föredettingar gör. Det är ett vitalt album för att vara skapat av ett gäng trötta farbröder, men har trots det mindre klös än en tygtiger.

HHHHHHH