Thornbridge
Theatrical Masterpiece

För tre år sedan släppte Thornbridge sin debut som kanske kunde beskrivas som lite teatralisk, nu kommer deras andra album som enligt egen utsago är ett teatraliskt mästerverk. Deras låt Revelation kan till exempel höras i en tysk radioteater, något som görs till en stor sak i pressmaterialet. Omslaget är dock inte speciellt spännande så någon vinyl kommer nog inte åtanke, deras första album var bra men inget som kanske väckte alltför mycket nyfikenhet inför framtiden som är nu. Därför ska jag utan omsvep skriva lite om detta album som fått namnet Theatrical Masterpiece, vilket är ett missvisande namn.

Musiken är visserligen teatralisk men det är att tänja ordentligt på begreppen att kalla den ett mästerverk, jag kan dock konstatera att det tack och lov inte är ett mästevärk. Det är power metal av det melodiösa, så kallade episka slaget. Mycket körer, äventyr, kanske en och annan tomte och troll. Det är ett album som bygger mycket på klämkäcka inslag och en hel del metallhymner, det är väl egentligen inte mycket som överraskar, speciellt inte om man hört debutalbumet. Men visst, produktionen är bra och låtarna medryckande och variationen är ganska okej också, vilket nog ändå gör att många kan tilltalas av detta album.

Jag tycker att det är ett ganska trivsamt album, The Helmsman är kanske bäst med sådär löjligt klämkäck refräng och klichéstaplande som gör viss power metal så charmig. Albumet som helhet griper dock inte speciellt mycket tag i mig, visst gillar jag låtarna och ingen av dem är väl överdrivet svag. Det är bara det där men att vi har hört band som Thornbridge i många år och vi har hört många band och album som dem och detta album. Så hur har de tänkt sig att de ska vara relevanta? Hur har de tänkt sig att vi ska notera just deras album, Revelation i en radioteater kanske?

Visst är det ett kul album att lyssna på, visst rycker det med. Men det gjorde ju deras debut från 2016 också och när jag påbörjade denna recension kunde jag inte ens minnas att jag hört detta band, inte ens när jag började spela albumet – så lite minnesvärt var debuten och nu när jag lyssnat på den som referens kan jag konstatera att det är tveksamt att detta album skulle göra något mer minnesvärt intryck. När jag ska skriva om dem nästa gång har jag säkert återigen glömt att jag hört två av deras album tidigare. Nej, Thornbridge skulle behöva hitta en nisch som känns mer personlig, det episka och teatraliska har gjorts för många gånger redan och de är inte tillräckligt exceptionella för att sticka ut med grym kvalité.

Theatrical Masterpiece är ett bra album men att kalla det mästerverk vore en överdrift av sällan skådat slag. Man kan väl konstatera att den som gillade debuten kommer att tycka samma sak om detta album, det är nämligen ingen större skillnad på Thornbridges första och andra album.

HHHHHHH