Thornbridge
What Will Prevail

Tysk power metal, ”precis som i de gamla goda dagarna” skriver skivbolaget. Jajemän, det var ju en avtändande försäljningspunkt redan på den andra platsen i faktalistan. Det är för övrigt tyskarnas debut som kallas What Will Prevail och innehåller lite spännande detaljer på framsidan. Schysst omslag får jag tillstå, och med bandets ”hyllade” debut EP nämnd i presstexten kan jag väl inte annat än ha stora förväntningar på detta debutalbum, eller?

Jag har lärt mig att förväntningar alltid leder till besvikelser så jag förväntar mig ingenting längre, däremot kan jag beskriva det som power metal, lite episk känsla med många hymniska låtar – många av albumets låtar bygger på riktigt starka refränger. Sångaren är väl inte lysande och jag tycker att han påminner mig om det tyska bandet Galloglass som jag hörde ett album med för ett antal år sedan, han fungerar dock bra eftersom låtarna inte är speciellt beroende av fantastisk sång. Hyfsat varierat och speltiden uppgår till femtio minuter, det känns väl avvägt  - en schysst produktion men knappast en som kan beskrivas som unik eller kreativt intressant.

Bra skiva tycker jag, kul att lyssna på med enbart sköna låtar. Det är riktigt bra och klämkäcka refränger, lite sådär löjligt underhållande på något sätt. Samtidigt är det svårt att vara odelat positivt med tanke på att det känns ju inte speciellt fräscht och lite känsla av déjà vu bjuder albumet trots allt på. Men visst, fans av power metal borde tycka att det är grymt, det trycker på helt rätt knappar och det är väl egentligen bara vi kritiker som bör ha synpunkter på albumet, och kanske också de som lyssnar väldigt mycket på musik och lätt tröttnar på sådant som bara promenerar i invanda spår. Det ska dock tilläggas att det är debutalbum och då kanske man inte ska förvänta sig en fulländad produkt, jag tycker att albumet är väldigt kul att lyssna på och kan vara värt att kolla upp.

Det finns som jag redan nämnt, flera riktigt vassa spår på detta album men jag tror att nionde spåret Under the Ice är det jag tycker bäst om. Sedan måste jag också nämna första låten Blow Up the Gates of Hell som är en snygg inledning och sätter an en bra ton för albumet. Ett underhållande album, power metal är när det görs bra riktigt underhållande och det kan man nog ändå säga att detta album är. Kreativt lite fattig men underhållsvärdet är trots allt ganska högt, kan definitivt vara värt att titta närmare på för den som gillar genren.

HHHHHHH