Helloween
Straight Out of Hell

Namnet Helloween gör nog att de allra flesta hårdrockarna får någon form av känsla i kroppen. Den kan vara positiv eller negativ eller bestå av komplexa känslor som svek eller avsmak likväl som ren eufori och allmän likgiltighet, men att alla har en åsikt om det är nästan helt säkert.

Många känner till, äger och älskar deras 'Keepers of The Seven Keys'-skivor som till stor del ligger till grund för hela power metal-genren som vi känner till den och det är något som väldigt många älskar dem för medan minst lika många förbannar dem över. Men det är många år sedan de gjorde dem skivorna nu och vad är det egentligen Helloween har att visa upp och vara stolta över efteråt? 'Chameleon' och 'Pink Bubbles Go Ape' t.ex. kan nog inte ses som mycket annat än lågvattenmärken för detta band som därefter åtminstone kontrat med lite mer värdiga skivor som 'Better Than Raw' och 'The Dark Ride'. De senaste årens skivor har blandat och gett lite allt möjligt. 2003 floppade de rejält när de trodde att de fortfarande kunde göra skivor som 'Keepers Of The Seven Keys' på 'Rabbit Don't Come Easy'. 2005 trodde de ännu mer att de levde kvar i det förflutna då de släppte 'Keepers Of The Seven Keys: The Legacy' innan de 2009 äntligen insåg att de inte längre gjorde det och släppte en 25-års-jubileumsskiva (med mer än hälften av låtarna från just 'Keepers Of The Seven Keys') där de spelade in 12 låtar från förr på nytt men i helt ny tappning. Senast Helloween släppte ett studioalbum var för lite drygt två år sedan då de släppte '7 Sinners' - bandets trettonde album i karriären. En normal hårdrockare som inte är ett die-hard-Helloween-fan håller på sin höjd kanske tre-fyra, max fem av dessa som bra. En Helloween-fan kanske ytterligare ett par men de allra flesta ser nog detta band som ett gäng som har en del att bevisa vid det här laget om de ska förtjäna sin viktiga status i hårdrockshistorien och även om jag inte är en av dem så tycker även jag att hela deras vara börjar bli lite blasé nu. 'Straight Out Of Hell' behöver vara bra!

Nabataea inleder skivan på ett lovande sätt men det är på de två kommande spåren som Sacha Gerstner skrivit, efterföljande World Of War och balladen Hold Me In Your Arms som skivan verkligen lever upp. Ett annat av Gerstners bidrag till skivan kunde de dock gärna lagt lite mer åt slutet som ett bonusspår eller något för visst är Asshole ett kul och bra spår, men inte alls av "normal album-låts-typ". Det som oroar mig lite är att samtliga av albumets låtar bara bara en angiven låtskrivare per låt. Om det sedan betyder att de bara skrivit den person som kommit på låten eller om alla suttit på eget håll och skrivit ihop ett par-tre låtar var är svårt att veta exakt, men det låter lite som det senare när man lyssnar på låtarna för de tretton låtarna är väldigt olika varandra och någon helhetsbild uppstår liksom aldrig på skivan - det kunde nästan lika gärna ha varit en best-of detta, med spår hopsamlade från flera olika skivor. Så annorlunda låter det faktiskt.

Speltiden på 'Straight Out Of Hell' ligger på ganska exakt en timme och som jag nämnde är det tretton låtar i varierad stil. Eller egentligen är låtarna inte i särskilt olika stil, men stuk. En del låtar har storslagna körer (huvudsakligen de skrivna av Deris), en del låtar har jätte mycket keyboards och även om de flesta låtarna är ganska eller väldigt snabba finns det några mid-tempo-spår också, likväl som en ballad. Det känns kanske inte som det bästa man kan tänka sig att Helloween kan frambringa men det känns ordentligt gjort, välspelat och bra. De bästa låtarna på 'Straight Out Of Hell' skulle jag t.o.m. hävda är några av bandets starkaste spår i karriären och det är i synnerhet spåren skrivna av Deris och Gerstner som imponerarar, men så har också denna duo skrivit nio av de tretton låtarna så de hade oddsen på sin sida. Tyvärr handlar det dock inte bara om odds, Far from The Stars och Burning Sun som kommer som spår fyra och fem är första halvans överlägset tråkigaste låtar och Years är förmodligen hela skivans tråkigaste låt - ingen av dessa kommer från Gerstner eller Deris. Undantaget är titelspåret, som bandets ständige bassist Markus Grosskopf skrivit.

'Straight Out Of Hell' är ett bra album, men det har också vissa bottennapp som sänker helhetsintrycket. Spår som Wanna be God, Waiting For The Thunder, Asshole, World Of War, Hold Me In Your Arms och Another Shot Of Life tycker jag är minnesvärda och de tar jag gladligen med mig vidare. Straight Out Of Hell, Nabatea och Make Fire Catch The Fly är också ganska okej, men sedan har vi några spår som helt enkelt inte skär senapen - som de säger i England. Senap brukar inte göra sig fantastiskt bra till power metal, men när den inte ens blir skuren - då har vi ett problem. Men ärligt och uppriktigt dock så tycker jag inte att Helloween har jätte mycket att skämmas över med 'Straight Out Of Hell'. De har som sagt lyckats få ihop några av karriärens bättre låtar på denna, men som helhet kvalitetsmässigt tycker jag nog ändå att den sorterar in sig någonstans i mitten av Helloweens diskografi.

Helt okej av pumporna även denna gång, men jag önskar de kunde knyta ihop säcken bättre och få till ett album som låter bra hela vägen igen, det var ett tag sedan det hände nu.

HHHHHHH