Mind Key
MKIII - Aliens in Wonderland

Det finns främlingar i underlandet när Mind Key bjuder oss på sitt tredje alster. Omslaget är ju ganska spännande med lite rymdisk känsla och ganska kul färgschema, bara det kan ju göra att man vill kika lite närmare. Bandet i sig släppte debuten redan 2004 och andra albumet 2009 och nu kommer nummer tre så vi talar ju inte om det flitigaste bandet i världshistorien och om de följer samma trend kommer nästa album 2039, så deras fans måste vara tålmodiga. Samtidigt kan det ju vara positivt eftersom så långa hopp gör att man hinner utvecklas som person och musiker och det leder ofta till att musiken utvecklas och att samma album inte repeteras om och om igen även om man håller sig till samma stil.

Musikaliskt är det progressiv metal som kombineras med 80-talsstiliserad hårdrock vilket ger en välbekant men samtidigt ändå hyfsat fräsch ljudbild. Bra sångare med klassisk hårdrockarstämma, produktionen är riktigt bra och det känns positivt att nyanserna i musiken behålls med de subtila och snygga keyboardmattorna tillsammans med klassiska riff och så vidare. Ganska stor variation fördelat på elva spår och man tänker inte på att det tar nästan en hel timme att spela sig genom hela albumet, det bibehåller intresset väl med djup, klämkäcka låtar och mycket nyanser. Ett album man kan lyssna genom albumet mångfalt och fortfarande höra nyanser man inte tänkt på tidigare – välbekant och fräscht på samma gång, addera lättillgängligt och hyfsat djupt till det och du har en kvalitativ produktion.

Aliens in Wonderland är riktigt bra, från inledande spåret ända till avslutningen. Jag gillar speciellt de flotta keyboardinslagen men hela albumets klämkäcka natur känns väldigt tilltalande. Jag kan inte se några uppenbara svagheter, man får nog leta en del efter dem. Visst kan man väl påstå, utan att ljuga, att bandet bygger sin musik på väl beprövade koncept och inte kommer med något direkt nytt och ha en poäng. Samtidigt är det svårt att avfärda den kvalité allt görs med och att det trots väl beprövade koncept ändå känns fräscht och fantasifullt. Det är ett album väl värt att kika närmare på vare sig du gillar nostalgirock eller progressiv metal, det finns inslag av allt kombinerat snyggt här.

Bästa spåret är nog Oblivion och inledande Alien in Wonderland, mest för att de tydligast sätter sig på minnet. Hela albumet är dock riktigt underhållande och man känner aldrig ett behov att hoppa över låtar när man spelar sig genom albumet. Därför kan jag bara avsluta med att konstatera att det vore en stor miss att inte kika närmare på detta album, det är riktigt bra.

HHHHHHH