Band:
Tom S. Englund - vocals, guitars
Marcus Jidell - guitars
Johan Niemann - bass
Rikard Zander – keyboards
Hannes van Dahl – drums
Discography:
The Dark Discovery (1998)
Solitude-Dominance-Tragedy (1999)
In Search Of Truth (2001)
Recreation Day (2003)
The Inner Circle (2004)
A Night To Remember (live 2005)
Monday Morning Apocalypse (2006)
Torn (2008)
Guests:
Info
Released 2011-02-28
Reviewed 2011-01-26
Links:
evergrey.net
myspace
youtube
spv
Innan jag besvarar det ska vi konstatera lite uppenbar fakta:
1. Huvudlåtskrivaren, sångaren och gitarristen (samt mannen som har störst talan i mixning, inspelning, produktion och den biten) Tom S. Englund är fortfarande kvar bandet.
2. Samma sångare innebär samma sångröst.
3. Evergrey har tidigare inte direkt gjort sig kända som bandet som radikalt ändrar musikinriktning och ljudbild - trots att de bytt ut åtta medlemmar på åtta skivor (sju studioalbum) före denna.
Så hur annorlunda kan det låta? Tja, vid en första genomlyssning är det egentligen ingenting som särskilt uppenbart känns annorlunda. Ljudbilden som sådan och rösten är i stort sett densamma som tidigare och det hörs direkt att det är Evergrey utan problem. Skillnaderna är dock ganska stora på detaljnivå när man väl börjar tänka på dem. Evergreys ljud har alltid varit ganska tung och mastig, nu känns det betydligt softare och istället riktigt tufft. Ljudet känns mer aggressivt och på än någonsin istället för bara jäkligt tungt som det varit tidigare. Den här skivan känns inte på långa vägar lika tung och hård som föregångarna, det aggressivare ljudet kommer från hur de slår på gitarrerna och trummorna, hur musiken nästan svävar runt som en ostrukturerad ridå kring en kärnklump i mitten, ungefär som getingar kring ett getingbo som blivit omskakat.
Tempot har sjunkit en del till detta album, flera låtar har lågt eller hyfsat lågt tempo och hela skivan känns som den säckar ihop lite. På ett sätt spottar den ur sig musiken mer aggressivt än någonsin men samtidigt tappar den i tempo och känns extremt lång. Ballader och mid-tempo-låtar som står och stampar utan att det händer något tillsammans med att skivan klockar in på över timmen i speltid gör att de flesta spåren flyter ihop och stagnerar. Det är svårt att säga exakt var på skivan man är, oftast förvånas jag över hur mycket av skivan som är kvar för det känns som den aldrig tar slut. Inte heller fastnar jag speciellt mycket för någon eller några speciella låtar, men jag gillar de snabbare låtarna (Frozen, It Comes From WIthin och inledande Leave it Behind Us) bäst eftersom de i alla fall trycker upp någon form av tempo i plattan.
Det lustiga är att mina åsikter om Evergrey ofta verkar skilja sig mot den generella uppfattningen. Jag tyckte 'In Search of Truth' och 'The Dark Discovery' enbart var jobbiga, att 'Recreation Day' var ett fall framåt men att de bästa skivorna är 'The Inner Circle' och 'Torn' och detta har jag förstått är en ganska kontroversiell åsikt. 'Torn' ratas på bred front och alla verkar älska 'In Search of Truth'. Så när jag säger att 'Glorious Collision' är ganska tråkig, enformig och händelselös finns det goda chanser för dig som ett "normalt" Evergrey-fan att gilla denna skiva.
Utöver det tekniska finns det egentligen inte särskilt mycket att klaga på. Det är välspelat, bra producerat och saknar uppenbara brister. Men för mig blir det alldeles för långtråkigt att lyssna igenom denna skiva. Jag gillar inte Toms sångröst och på den här skivan känns det som han är extra gnällig i tonen och jag tycker Evergrey är bättre på att göra hårda låtar än atmosfäriska och den här skivan är som sagt inte särskilt hård. Keyboardslingorna gillar jag dock mycket, det är bara synd att de fått ett så undanträngt utrymme och inte hörs bättre.
För mig är detta en helt okej metalskiva, men Evergrey fortsätter vara ett band som på vissa skivor lyckas trollbinda mig totalt bara för att på nästa göra skivor jag ofrivilligt somnar till. Den här skivan tillhör det senare och jag tror inte riktigt det var tanken. Skivan är grå, kontrastlös och utomordentligt tråkig. Ungefär som en bal på slottet med luffare som gäster.
HHHHHHH
