Dire Peril
The Extraterrestrial Compendium

Dire Peril kommer med ett utomjordiskt kompendium som också råkar vara deras första album, de har tre EP-skivor i bagaget sedan tidigare, vi har skrivit om en av dem, Queen of the Galaxy från 2014. I detta album får vi besöka sci-fi-filmer av diverse slag, bland någon som besöktes när Arjen gjorde Star One som Enemy Mine och på tal om nämnde Lucassen: han gästar på det avslutande spåret både som sångare och gitarrsoloist. Den sista låten är väl för övrigt 2010 eller 2001 eftersom en tidigare titel på den var just Journey Beyond the Stars men jag har för mig att Europasekvensen som Bowman lämnar i slutet av 2010 inte är med i 2001 men det var ganska länge sedan jag såg båda dessa filmer så jag kan har fel där. Hursomhelst så får vi något som kan påstås inspirerat av Star One genom att göra låtar runt Sci-Fi filmer även om Arjen var lite mer storslagen med flera sångare i låtarna.

Power metal med lite progressiva inslag och kanske att vi kan slänga in Helion Prime och Star One bland liknande band när vi ändå refererar till sådant. Kanske inte sådär jätteunikt stilistiskt men det finns ett och annat särskiljande drag, bland annat tycker jag att deras strukturerande av låtarna runt filmernas berättande är intressant. Bra produktion, bra sånginsatser av både huvudsångare och de gäster som finns, bland annat Arjen men också Brittany Slayes som sjunger på Queen of the Galaxy. Variationen är stark och man kan inte påstå att albumet känns för långt utan det håller sig till en sansad speltid och kan sägas utgöra ett intressant kompendium för den som intresserar sig för det utomjordiska.

Kul album med ett dussin vassa låtar där kanske det avslutande Journey Beyond the Stars kanske kan beskrivas som det vassast, en episk avslutning på ett ganska episkt power metal-album. Borde det vara på topplistan för 2018? Kanske, kanske inte, det finns många vassa album som inte nådde dit och detta hann jag inte omskriva så det var inte ens i åtanke. Förutom Journey Beyond the Stars är det väl inget spår som riktigt sticker ut för mig men det är kul att de har med titlar som Enemy Mine och Forbidden Planet som är väldigt trevliga filmer. Det är också alltid kul när min favoritgenre science fiction får vara temat för metallen, det skapar definitivt ett mervärde för min del. Sedan behöver man ju inte bry sig det minsta om science fiction för att inse att detta album är riktigt vasst, med idel hitlåtar och riktigt underhållande musik.

2019 börjar onekligen bra ur mitt recenserandeperspektiv med idel trevliga album och redan två väldigt fina album som dock släpat över sedan förra året men det är inget som spelar roll för min del, jag skriver ju om dem nu. Det här är ett album jag nog skulle kunna addera till min skivsamling om det kommer på vinyl, det är också ett album jag rekommenderar er att kika närmare på – det är definitivt ett album värt både tid och pengar.

HHHHHHH